Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ufabrllta.
Laga*.
527
Lafakrlka» enskrika, talltjuxa, flarskrika,
röd-tjoxa (Garrulus infaustns), en till sparlfoglarnes
andra underordning, vandrare, börande fogel af 11 ^
à 12 tums längd, med svartbrnnt hufvud, kroppen
rödbrunaktigt grà med yfviga fjädrar, stjerten läng
och smal, gri; undre sidorna, likasom
undergumpen, roströd; näbb, ben och klor svarta, iris brun;
båda könen lika, men hannen något mindre än
honan. Förekommer ganska allmänt i de norra
land-skaperna, sällan i de mellersta eller sydligare’;
vistas i täta barrskogar och lefver parvis, samt
är ganska litet skygg, så att han till och med
slår ned på menniskor. Födoämnen utgöras af
insekter, larver och puppor, men äfven af smärre
foglar dem han jagar, eller sådana som fastnat i
snaror, likasom mindre däggdjur, såsom råttor och
möss, hvarjemte ban äfven förtär åtskilliga slags
bär. Sitt bo bygger ban uti en tall eller gran,
3—4 alnar från marken; det har ungefar 6 tums
diameter och är sammansatt af löf eller mossa,
strå, bår och dun. Äggen läggas till ett antal af
5—6, och äro något mindre än skatägg.
Lafskri-kan är nyttig genom utrotandet af flere slags
skadliga insekter; men är skadlig för fogelfångsten
derigenom att ban uppäter de i snaran fastnade
foglarne.
Larva, annex till Tådene, beläget i Kållands
härad af Skaraborgs län, 1 J mil V.S.V. från
Lidköping, J mil från Wenern. I socknen märkes:
Almeiorp och Ekholmen, tvenne mindre säterier,
samt Orrevalla, fordom säteri, nu majors-boställe.
Socknen innefattar 9} mtl. och har 400 invånare.
Dess areal utgör 3,101 tunnl., hvaraf 10 äro sjö
och kärr. Adr. Lidköping.
Lafvar (Lichenes), utgör egentligen en familj af
klassen alger, dock använder man stundom denna
benämning för bela denna klass, likasom den å
andra sidan äfven kallar lafvarne luft-alger, emedan
de hufvudsakligen utmärka sig från sina
samslägtingar derigenom, att ej uthärda att någon längre
tid vara betäckta af vatten, hvilket deremot är
händelsen med de öfriga till klassen börande
familjer, som derföre äfven kallas vatten-alger.
Laga, en å, upprinner i Månsarps socken af
Småland, I mil öster om Taberg, genomflyter sjön
Widoitern, samt mottager Flåren1 vatten och
förstärkes frän sjön Bolmen, samt tar snart derefter
vestlig rigtning genom södra Halland, och faller,
efter 18 mils lopp, ut i Labolmsbugten.
li«CH rUiTnll kallas de omständigheter, hvilka
lagen erkänner såsom giltiga skäl för
uraktlåtenheten att uppfylla ett juridiskt åliggande. De skäl
som innehålla laga förfall äro sjukdom, fängelse,
eller om man är upptagen af konungens och rikets
tjenst, om man hindras af fienden eller af vådeld,
vattenflod, o. dyl., om man saknar sina sinnens bruk,
eller om dödsfall inträffat inom de närmaste
an-förvandterne, slutligen om man är stämd till
annan ratt på samma lid. Andra laga förfall kunna
äfven finnas, hvilka domaren pröfvar. Pä honom
beror alt bedömma giltigheten af det förfall, som
aomales, enär icke alla de händelser, hvilka billigt-
vis kunna anses grunda laga förfall, kunnat opp- .
tagas i lagen.
Lagar. Sveriges äldsta lagar äro
landskapslagarne. Ur dem ntgick landslagen, hvilken antogs år
1442. Den var utarbetad ett århundrade tidigare;
men blef då icke stadfästad, emedan fem män af
presterskapet uppträdde emot densamma, vid
herredagen i Örebro år 1357. Denna lag kallas
Me-delsla eller Medel-lagen, och bar hittills ej blifvit
tryckt. Dess hufvudsakliga innehåll återfinnes i
konung Christo|fers lag af år 1442, hvilken likväl
ej utkom i tryck förr än på konung Carl IX:s
befallning. Denna konung Christofers lagbok gällda
till år 1734, då den nu gällande lagen blef gillad
af ständerne. Konungens påbnd om dess gällande
kraft är dock senare, eller af år 1736. Den
hade ända ifrån konung Carl XI:s tid varit under
arbete. Nu mera är en ny lag utarbetad; men
ännu icke antagen. Deremot är 1734 års lag i
åtskilliga delar ändrad, genom serskildta beslut af
konung och ständer. — Utom dessa allmänna
landslagar hade Sveriges städer i äldre tider sina
egna s. k. stadslagar. Dessa likna deruti
landskapslagarne, att de voro serskildta för olika
städer, och likasom landskapslagarne förlorade sig i
den allmänna landslagen, så uppkommo af dessa
stadsrätter en allmän stadslag. De gamla
stadsrätterna kallas äfven Byærköa-rätter, och af dem
äger vår tid i bebåll Wisby eller Gottlands
stadslag, samt ännu en, hvilken vanligen kallas
Byærköa-rälten, ehuru denna benämning egentligen var
gemensamt för alla stadsrätterna. Detta namn, som är
ett allmänt Skandinaviskt, förekommer äfven i
Norriges och Danmarks laghäfder. Den Byærköa-rätt,
hvilken finnes i bebåll, är utfärdad af Birger Jarl
för Stockholms stad. Wisby rätt är i sin
nuvarande lydelse något yngre. Den blef stadfästad af
konungarne Magnus Ladulås och Magnus Eriksson;
men åberopar en gammal stadfästelse ända från
kejsaren Lotbarii tid, i första hälften af
1100-lalet. Att kejsaren stadfästat denna lag förklaras
af det begrepp, man fästade vid den
Tysk-Romerska kejsarevärdigbeten, såsom bela
kristenhetens verldsliga öfverhufvud, och serskildt af de
handelsförbindelser, dem Wisby, Skandinaviens
dåvarande första handelsstad och sedermera medlem
af Hanseförbundet, underhöll med Tyskland.
Tanken, att sammanfatta Byærköa-rätterna till en
allmän stadslag, tillhör samma tid, då landslagen
uppkom. Stadslagen härstammar från konung Magnns
Erikssons tidehvarf. I tryck utkom den, pä konung
Gustaf 11 Adolfs tid, år 1618; men i förändrad
gestalt, ty de ändringar, som skett efter dess första
antagande infördes i texten. Den är sedermera
flera gånger utgifven. Nu mera gäller den icke;
ty 1734 års lag är gemensam för både stad och
land. Deremot har Svenska kyrkan sin egen
lagstiftning. Kyrkolagen är utfärdad 1686, sedan
många öfverläggningar och tvistigheter ägt rum,
angående en kyrko-ordning för den protestantiska
församlingen i Sverige. En sådan finnes väl af år
1571; men dess omarbetande kändes snart vara af
nöden. Meningarnes skiljaktighet vållade dock, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
