Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabelgatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
330
Kalmar»
Ilalmar.
redskap, som oti en i allmänhet mera klok
landthushållning. I norra Smålandsandelen hindras
framstegen af den mycket stenbundna marken; men i
den södra utvidgas landthushållningen raskare.
Efter utsädets myckenhet sås i länet: potates, råg,
korn, bafra, bvete, ärter och blandsäd.
Afkastningen, hvilken öfverstiger det egna behofvet,
beräknas, efter afdrag för utsädet, till omkring femte
kornet af råg, bvete, potates, ärter, samt omkring
fjerde kornet af korn, hafre och blandsäd.
Boskapsskötseln kan anses vara detta läns andra hufvudnäring.
Hornboskapsskötseln drifves endast i skogsbygden;
men till en sådan betydenhet, att den kan anses
såsom en med jordbruket jemförlig hufvudnäring.
På slättbygden är den, om icke försummad,
åtminstone icke drifven till den böjd, hvartill länets
naturliga beskaffenhet och förmåner synes bereda
utvägar. Likväl öfverstiga ladugårdens alster länets
egna behof, och från skogsbygden afsättes ej
obetydligt slagtboskap pä länets höstmarknader.
Fårafveln är af allmogen på fasta landet försummad,
likväl finnas på några af de betydligare
egendomarne temligen stora hjordar af ädlare raser.
Skogs-bandteringen är på fasta landet en vigtig binäring,
så väl för den härifrån gående betydliga utförsel
af bjelkar, bräder, ro. m. och björkved, som för
kolning och tjärubränning. Betydliga skogar
finnas ännu af tall, gran, björk och ek; men
inskränktare af al, asp, bok, m. in. Utom enskildta
skogar finnas två häradsallmänningar, nemligen
Hanbörds i Längemäla socken, omkring 3 mil från
närmaste hafskust och innefattande en skogsrymd
af 1,704 tunnland, samt Norra Möre i Förlösa
socken, innehållande 3ä3 tunnl. Bergsrörelsen är ock
i åtskilliga trakter en god binäring, och länet har
tillgång på både berg-, sjö- och myrmalm; men
icke tillräckligt för lackjernsblåsningens behof,
hvarföre det bristande hemtas från Utö grufvor
och Östergöthlands läns skärgàrds-grufvor. År
1842 voro i gång 4 masugnar samt 1845 34
härdar och 14 stångjernsverk; men tillverkningarne i
allmänhet anses icke vara af särdeles god
beskaffenhet, för den stora blandningen af sjömalm.
Jagten är af föga betydenhet; fisket deremot, är en
väsendtlig näringsgren för mänga af kustboerne.
Väf-nadsslöjden, hvilken här ingenstädes hunnit till den
böjd, att den utgör något allmännare näringsmedel,
eller på långt när fyller länets egna behof, är
likväl en icke så obetydlig näringsgren i åtskilliga
trakter på fasta landet, och består i tillverkning
af linue och bomullslärft samt blångamsväf.
Förfärdigande af laggkär|l och trädskor är en egen
binäring i Tjusts härader. Sjöfart idkas af
kustboerne i Södra Möre och i Tjusts härader.
Handel med skogs- och bruks-effekter, kreatur, smör,
ost, talg, linne- och ylleväfnader, fiskvaror, m. m.
drifves af landtfolket så väl i städerna och
köpingarne, som på landtmarknaderna. Folket,
storväxt och resligt, är i allmänhet böjdt för
guds-fruklan och sedlighet (i de inre trakterna af
Smålandsdelen af länet något vidskepligt och benäget
för svärmeri, öfverdrift och ofördragsamhet i sin
gudstjenst) lefver fredligt sinsemellan, ådagalägger
redlighet i handel och vandel, arbetsamhet och
omtanke alt sköta sitt kall och fullgöra sina
skyldigbeter, saml visar ofta prof på medlidsamhet och
verksamt biträde åt nödställda likar.
Småländnin-gen i allmänhet anses för en särdeles god soldal,
en egenskap som gått i arf frän förfädren. I
afseende på bildning och upplysning står, af
Smålandsdelen, kustens och slättlandets allmoge
framför den i vestra gränslandet och skogsbygden. För
handaslöjder visa länets invånare ingen utmärktare
håg. Likväl är skogsbygdens allmoge långt mera
drifven och fyndigare i åtskilliga binäringar,
hvartill en orsak är, alt jordbruket lemnar der mera
ledighet att vända hågen på andra sysselsättningar.
— Länets fasta land innefattar 9 härader,
nemligen Norra och Södra Tjust, Sefvedes, Tunaläns,
Aspelands, Hanbörds, Stranda samt Norra och
Södra Möre härader. Öland är delad i två så
kallade Mot, det Norra och det Södra, af hvilka hvart
och ett, efter en äldre indelning, innehåller tre
härader. I kameralt och administrativt hänseende är
länet indeladt uti sex fögderier, hvaraf fyra på
fasta landet, nemligen: Norra och Södra Tjust;
Sefvedes, Tunaläns och Aspelands; Norra Möre,
Stranda och llandbörds, samt Södra Möre fögderi.
I afseende på lagskipningen innehåller länet fem
under kongl. Götha hofrätt saml Kalmar läns och
Ölands lagmansrätts jurisdiktion lydande domsagor,
af hvilka fyra innefatta hvar sitt af länets på
fasta landet belägna fögderier, och den femte består
af ön Öland, med tvenne tingsställen, ett för Norra
och ett för Södra Mötet. I anseende till
bergväsendet tillbör länet Södermanlands och
Östergöthlands bergmästaredöme; och uti ecklesistik hänsigt
lyda Öland, Södra och Norra Möre samt Stranda
och Handbörds härader under Kalmar stift,
hvaremot den öfriga delen af länet lijlhör Linköpings
stift, med undantag likväl af en uti Aspelands
härad belägen sockendel, Carlstorps Skate kallad,
hvilken lyder under Wexjö stift. Länet bar fyra
städer, nemligen Kalmar, Westervik, Wimmerby
och Borgholm, och dessutom 10 utmed hafvet
belägna köpingar, nemligen: Waldemarsvik,
Gamlebyn, Almvik, Figeholm, Döderhultsvik,
Påskallavik, Mönsterås, Pataholm och ßergqvara på
Smålandssidan samt Mörbylånga på Öland. Länets areal
ntgör 96,8 qv.-mil, innefattande 2,395,763 tunnl.,
af hvilka 147,(105 äro sjöar och kärr, saml 3,366J
mtl. och 8,723 tunnl. städerne tillhörig jord.
Länets folkmängd utgjorde år 1841 ett antal af
181,937 personer, och har sålunda, då den år 1836
uppgick endast till 170,710 menniskor, vunnit
under fem år en tillväxt af ej mindre än 11,227
personer, hvilken tillväxt likväl hufvudsakligen tillhör
den folkklass, hvars enda egendom utgöres af dess
arbetsförmåga, och som består af tjenstebjon,
tor-pare och inhyseshjon med flera. (Se äfven ö/and.)
Kalmar stift hörde belt och hållet under
Linköpings stift till år 1602, då en superintendentia
inrättades, hvilken i början, utom nu dilhörande del
af Småland, äfven inbegrep Tjust, Tunaläns,
Se-vedes och Aspelands härader, hvilka dock 1627
återgingo under Linköpings stift. Östra delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
