Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
Handtverk.
Handtverk.
blef emellertid ett beständigt tvistämne på
riksdagarne, Och borgare-ståndet kämpade emot
näringsfriheten. Skråna bibehöllo sig med framgång,
om äfven deras egenskap att kunna vara slutna,
d. ä. lemna rum blott för ett visst antal mästare,
upphäfdes i skrå-ordningen 1669, och s. k.
frimfi-stare, d. ä. med frihet från borgerlig tunga,
stundom tillsattes af regeringen. Skråsystemet
öfverlefde alla statshvälfningar under I7:de och 18:de
århundradet, och qvarstod i sitt flor när 1309 års
revolution inträffade. Ordningar och reglementen
hade ej saknats, som i vissa punkter ändrade
förhållandet; men i hufvudsaken voro städerna och
inom städerna skråna i laglig besittning af bela
bandtverksrörelsen. Gustaf III lossade likväl något
på skråtvånget, genom en och annan stads
fritagande derifrån, och genom vissa lättnader i
skyldigheterna för mästerskaps vinnande. Politiska
orsaker förskaffade borgare-ståndet dock åter hvad
det genom skråförfattningens inskränkande trodde
sig hafva förlorat. Konungen sökte nemligen vinna
borgerskapets bifall till förenings- och
säkerhetsakten 1799 genom en försäkran, hvilken utestängde
alla utom skrån frän handtverks idkande, och
gjorde burskap* vinnande beroende af skrånas
tillstyrkande. Men vid 1809 års riksdag, då stånden
skulle täfla i försakelse af privilegier, besvarade
borgare-ståndet adelns afsägelse af den
uteslutande besittningsrätten till säterier med en förklaring,
att hvilken klass medborgare som helst ägde rätt
att idka borgerlig näring, emot uppfyllande af
dermed förknippade skyldigheter. Ilärmed trodde nu
mången att näringsfriheten var medgifven. Men
det var icke så. Borgerskapet innefattade
skråförbindelserna under uttrycket "dermed förknippade
skyldigheter", och visade genom sin förklaring vid
1812 àrs riksdag, att näringsfriheten icke gjort
något framsteg genom det nämnde begifvandet.
Meningen var blott att hvar och en kunde ingå i
skråt. Mindre förändringar i näringsfrihetens
anda hafva tid efter annan ägt rum; en kommitté
nedsattes 1812 att granska närings-författningarne,
förslaser framburos till konungen serskildt af
borgare-ståndet och serskildt af de öfriga stånden
1823, som ingendera fordrade eller medgaf någon
synnerlig näringsfrihet, och slutligen begärde
stän-derne 1840, att konungen måtte utfärda en
förordning i ämnet. Borgare-ståndet försvarade dä
ännu skråtvånget, och detta qvarstod till dess
handtverks-ordningen utkom den 22 Dec. 1846.
Denna är bestämd att ligga till grund för
Sveriges blifvande närings-lagstiftning. Härigenom har
den enskildta busfliten blifvit fullkomligt
frigifven, så väl medelst arbete för eget behof, som på
landsbygden till afsalu. Den egentliga
förändringen ligger dock mera i den nya rättigheten för
hvar och en som vill, att hålla
handtverks-verk-stad i stad eller på landet, ulan förbindelse till
skrå eller någon viss lärotid. Mästerskap eller
bevis o in vunnen skicklighet i yrket måste dock
äfven nn anskaffas, och burskap sökas for
bandlverks-rörelSe i städerna, eller inom en baif mils afstånd
derifrån. Denna näringsfrihet gäller äfven qvinnor,
och omfattar rättigheten att idka flera handtverk
på en gång, eller att dela bandtverket, så att en
person blott upprättar verkstad för en del af
rörelsen. Enahanda frihet gäller äfven, att emottaga
arbete från annan ort än der verkstaden är
belägen. Landtsocknarnes rättighet att antaga
ger-ningsmän är utsträckt till hvilket handtverk som
helst; förut kunde nemligen blott vissa slags
band-verkare antagas för socknen. Gernmgsmännen fä
äfven begagna andra arbetares biträde. Utom
denna större frihet att hålla verkstad med
arbetsbiträde, äger hvar och en man eller qvinna, den
sistnämnde dock ej före 25 års ålder, att med
egna händer idka handtverk för sin utkomst,
likaså kunna vissa välgörenhets-inrättningar, fängelser
och allmänna arbets-inrättningar tillverka
handt-verksvaror till afsalu, och kronan att för sitt behof
antaga serskildta arbetare. Burskap för
handtverkare fordras ej alltid; men en borgares
skyldigbeter åligger dem i alla fall, och i stället för de
personliga förpligtelser, som åtfölja burskapet,
betalas en afgift till staden. Mästerskap utdelas
af magistraten, sedan inästareprof blifvit atlagdt
och granskadt af sakkunnige män, som väljas for
detta ändamål. Deribland få dock icke finnas
flere än två mästare i yrket och
handtverks-före-ningen äger väl att afgifva sitt yttrande; men icke
att deltaga i magistratens beslut. I
skrå-embete-nas ställe skola nu träda bandtverks-föreningar,
hvilka innefalla handtverken samfäldt, ehuru hvarje
handtverks idkare serskildt för sig kunna bålla
sammanträden och öfverlägga om sin handtering.
Rörande lärlingar och gesäller är väl
husbonde-väldet öfver lättingarne bibehållet; men icke
rättigheten, att, ulan uttryckligt medgifvande i
kontraktet, begagna dem till andra sysslor än arbete i
och för handtverket. Gesällbref gifves af
handt-verks-föreningen efter företett betyg om
skicklighet i yrket, och sådant gesällbref äger hvarje
välfrejdad lärling rält alt erhålla vid fi lida IS
års ålder, och slutligen kunna andra arbetare än
gesäller äfven antagas, under upprättadt kontrakt
på minst sex månader. Magistraten i städerna och
konungens befallningshafvande på landet utöfva den
administrativa domsrätten rörande handtverkerierna,
och besvär öfver deras beslut pröfvas af Kongl.
Maj:t. Enligt de till kongl. kommerse-kollegium
inkomne förteckningar öfver handtverkare med
deras gesäller och lärlingar i bela riket, utgjorde
1844 dessas antal i städerne, 5,962 mästare, 5,518
gesäller och 6,960 lärlingar, af hvilka de flesta
funnos i Stockholm och Götheborg, på det förra
stället 966 mästare, 1,901 gesällerock 2,067
lärlingar, på det senare 212 mästare, 378 gesäller
och 382 lärlingar. I bevillning erlade dessa
handtverkare samma år 90,346 R:dr B:ko, hvaraf 58,674
R:dr ensamt af Stockholms handtverkare och
idkare af sådana näringar, som hvarken kunna
bestämdt hänföras till handel eller handtverk. De
på landet boende handtverkares antal för samma
år uppgick till: 11,415 mästare och 8,528
lär-lärlingar, hvaraf de flesta i Skåne, nemligen i
Malmöbus län 1,448 mästare och 1,364 lärlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
