Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
680 Grosshandela-aocleteteii.
Grotius.
skeppund, tunnor, ankare, o. s. v. Skulle den som
drifver grosshandel göra intrång i minuthandlarnes
yrke, är han uuderkastad böter till samma belopp som
varans värde. Till bandels-balkens stadgande om
grosshandel kan äfven räknas föreskriften om
ut-ländningars köpenskap, alldenstund utländsk man,
som kommer till stapelstad med sina varor, är
förbunden att sälja dem der i gross, under samma
ansvar, som för inhemsk grosshandel.
Grosshandels-societetens i Stockholm
pensionsfonder. Dessa utgöras dels af socictetens
pensionskassa, hvilken år 1842 uppgick till 66,666 R:dr
32 sk. B:ko, och hvarifrån understöd till belopp
af 4,287 R:dr 24 sk. utdelades till 67 behöfvande
medlemmar af grosshandels-societeten, deras
hustrur, enkor och barn, dels af ett utaf en
mamsell Hagborn doneradt kapital, stort 12,000 R:dr,
hvaraf pensioner, hvardera utgörande 100 R:dr,
utgingo till 6 behöfvande enkor och döttrar af
grosshandlare och skeppsklarerare.
Grossuian, Emanuel, fältskär vid Carl XII:s
bär uti Lifland och sedan vid Falu grufva samt
krono-konststaten, var född i Berlin år 1673 och
studerade isynnerhet Oriental-språken. Hans bror,
som var fältskär och genom detta yrke vann sin
goda utkomst, öfvertalade honom att gå samnu
bana, hvilket han äfven gjorde, utan att
någonsin förut hafva tänkt på kirurgien. Han blef
anställd vid Svenska hären och följde den i några
år; men kom sedan till Stockholm, der han
väckte Hjärnes och presterskapets uppmärksamhet
genom sina ovanliga kunskaper i Arabiskan och
Grekiskan. Först år 1706, då han med beröm
praktiserat i många år, tog han examen inför
kirurgiska societeten i Stockholm. Död d. 23 Febr. år
1746.
Grotherus» Wilhelm» var på en gång läkare
och apothekare i Kalmar, der han lärer hafva
vunnit anseende, emedan han kallades derifrån att
biträda vid konung Gustaf Wasas sista sjukdom. Han
gaf äfven hopp om konungens återställande; men
då hans förutsägelser slogo felt, led hans rykte
icke litet derigenom. Icke desto mindre
qvarstadna-de han någon tid vid hofvet såsom läkare; men fann
rådligt att resa utomlands och taga doktorsgraden.
Lärer hafva dött omkring år 1570.
Grotiiusen, Christian Albrekt, son till
general-löjtnanten, friherre Otto Johan G., gick tidigt
i krigstjenst och var redan öfverste-löjtnant, då
ban år 1704 deltog i slaget vid Posen. Hans
befordringar gingo likväl icke fort sedan den tiden,
ty han var ännu 1710 endast öfverste och hann
aldrig längre än till general-inajor, hvilket är så
mycket mera förvånande, som han i Turkiet
utgjorde Carl XII:s dagliga sällskap och syntes
åtnjuta hans synnerliga förtroende. Han använde
bonom isynnerhet i diplomatiska värf, till
underhandlingar med Porten, hvari han var sä lycklig
man kunde blifva det, hvilket bland annat synes
deraf, att han med sin svit fick tillåtelse att beso
Sofia-moskéen i Konstantinopel, en ynnest, hvilken
aldrig förut vederfarits någon kristen. Ett prof,
ej blott på sin skicklighet som underhandlare,
ntan äfven på sitt oförskräckta mod, gaf ban, då
ban ensam och obeväpnad gick ned till
Janitscha-rerne, hvilka stodo uppställde för att angripa
konungens bus, och genom sina föreställningar vann
dem till den grad på sin sida, att de botade sina
egne chefer med uppror, om man ville föra dem
till den åsyftade stormningen deremot. Han bade
äfven konungens kassa om band, och man känner
hans lakoniska redovisningssätt derföre, då ban
t. ex. en dag förelade konungen en räkning så
lydande: "Utgifvit 60,000 R.dr, enligt Hans Maj:ts
ädelmoda befallning, åt Svenskar och Janitscharer
och resten af mig förtärd", hvilket särdeles
behagade konungen. Efter återkomsten till Pomern
blef han 1715 utnämnd till general-major,
öfverste för Bohus läns dragoner och kommendant på
üsedom; men hans bana afbröts samma är af
döden, hvilken träffade honom i drabbningen vid
Stressow på Rügen.
Grotius» Hugo. Denne store rätlslärde och
Latinske skald, lika aktningsvärd för sin karakter,
som för sin lärdom och sitt snille, tillhör så till
vida Sverige, som han anställdes i dess tjenst, der
kom till det anseende och betydenhet hans
egenskaper förtjente, och det tillegnade sig hans
efterlemnade boksamling och manuskripter, hvilkas
inköp försörjde hans enka. Han var född i Delft
i Holland år 1583 (enligt andra uppgifter år
1582), och blef tidigt känd i hela Europa genom
sina skrifter, särdeles genom sin afhandling: de Jure
belli et pacis, hvilken ännu gäller som ett
kardi-nal-arbete i folkrätts-läran, samt genom sitt
deltagande i sitt lands politiska och religiösa tvister
och den förföljelse detta ådrog honom. Gustaf Adolf,
som satte stort värde både på den ofvannämnda
boken och dess författare, ernade kalla honom i
sin tjenst; men denna föresats gick ej i
verkställighet förr än efter konungens död. Axel
Oxenstjerna utnämnde honom år 1634 till Svensk
minister i Paris, der han qvarblef i elfva år, och
uträttade mycket till Sveriges gagn, ehuru ban
bade att strida mot Richelieus afund och intriger.
Ilan tvang likväl äfven denne att omsider göra sig
rättvisa. År 1645 begärde han emellertid sjelf
att bli bemkallad, dertill förmådd, dels af ålder, dels
af trötthet vid statsmannalifvet, och kom till
Sverige; men stannade der endast någon kort tid och
tog afsked, förebärande sina år, sin sjuklighet och
det kalla luftstrecket, kanske egentligen emedan han
icke ansåg sig belt och hållet behandlad med den
uppmärksamhet han förtjente. Han erhöll nu af
drottning Christina sina återstående fordringar, en
gåfva af 4,000 R:dr, ett smycke, värdt 600 R:dr
och en guldvärja, värd 600 kronor, samt
försäkran om ett årsunderbäll af 2,000 R:dr. Detta kom
han likväl icke att länge begagna, ty hans resa
till Tyskland besvärades af svåra stormar, och,
då han anlände till Rostock, voro hans krafter
så medtagna, att han afled der den d. 25 Aug.
sistnämnda år. Utom den förut omtalade skriften,
anmärkas hans Göthernes historia; De veritate
reh-gionis christianæ; Annates et historiæ de rebus
belyi-cis; Tragoediæ, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
