Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gottland.
hade emottagit den af konung Christian I, och
han lemnade besittningen deraf åt sin bror Ivar. En
mägtig man och beslägtad med Sten Sture, var
Ivar Axelsson ej benägen att lemna en besittning,
hvilken, i fall ej tidens oro hindrat det, kunnat
göra honom till envåldsberrskare. Krig uppstod
emellan honom och Sten Sture, som var hans
svärfar, och slutet blef, att Gottland lemnades af
Ivar åt konung lians i Danmark år 1487. Ett
olyckligt öde syntes beständigt skilja Sverige frän
Gottland, hvilket likväl ursprungligen varit ett
Svenskt land. A andra sidan blef Gottlands
fortfarande förening med Danmark en kär
förevändning för Sten Sture, att fördröja unionens
återställande; ty så länge Gottland var Danskt stod
Kalmar recess ouppfylld, och Sten Sture styrde
Sverige. Han ville ej afstå sin magt, förr än
Gottland, enligt sagde recess, återkommit under
Sveriges spira. Den blef i stället ännu en gång
ett bem för sjöröfvare. Severin Norrby nedsatte
sig på Gottland, likasom Erik af Pommern, och
Gustaf I:s försök att drifva honom derifrån,
lyckades ej bättre än Carl Knutssons anfall emot
konung Erik. Orsaken var densamma: befälhafvaren
trolöshet, och följden blef enahanda. Gottland
gafs af Norrby slutligen åt Danmark. På detta
sätt kastades denna ö af och an emellan de
mäg-tige, och var ett föremål for ömsesidiga anspråk.
Krig fördes emellan Sverige och Danmark, och
Gottland utgjorde en bland krigsorsakerna. Men
Sveriges tid att vinna land och magt var icke
kommen, och så förblef Gottland äfven efter
freden i Stettin 1570 och i Knäröd 1613 under
Danmarks spira. Men med trettioåriga krigets
seger-bragder följde äfven intagandet af detta land.
Detta skedde 1645, och i Brömsebro-fordraget
samma år afträddes ön åt Sverige. Den har ej
sedan varit skiljd derifrån, utan har delat
Sveriges öden. Den utgör nu ett eget län i
civilt och ett eget stift i kyrkligt afseende. —
Ar 1608 gjorde Ryssarne ett försök att eröfra
ön, och ditsände en expedition af ungefär 1,400
man, som utan motstånd, i slutet af April, intog
det oförsvarade landet; men då amiral Cederström,
i spetsen för en öfverlägsen styrka och 3:ne
linjeskepp visade sig utanför Slilö hamn, måste
Ryssarne, efter tre veckors ockupation, lemna ön mot
förbindelse, att icke under kriget tjena mot Sverige.
Hela Gottland är att anse som en bergplatå, på
hvilken ingen enskildt punkt höjer sig betydligt
öfver 200 fot. Bland enstaka berg förtjena att
nämnas Thorsborgen 200 { fot, Grogainshergen ,
Hoburg eller Hoberg 121 j fot, Khntebergen 170 fot,
samt Korpeklint omkring 200 fot. Öns stränder,
synnerligast på vestra sidan, äro i allmänhet höga.
I de bugter stränderna bilda med utanför varande
grond äro goda hamnar för mindre fartyg. Bland
dessa hamnar märkas: på vestra kusten,
Irreoiks-hamu, Liekershamn, Sandvik, Khntehamn, tillika
strandbevaknings-inspektors-distrikt och vanliga
öf-verfartsorten till Öland, Grönvikshamn och
Burgsvik, strandbevaknings-uppsyningsmans-distrikt; på
östra kasten, Stockvik, GansvUt, Rohnehamn, tål—
Gottland. 653
lika s. b. i. distrikt, Bursvik, Lautvik, Ljugarn,
tillika s. b. i. distrikt, Sandhamn,
Katthammarsvik , tillika s. b. i. distrikt; Slite eller Slitö, för
större fartyg, den största och bästa på Gottland,
samt en af de förnämsta i Östersjön, tillika s. b.
i. distrikt, och Kyltey, s. b. u. distrikt; på
nordöstra kusten: Fårösund, äfven tillgänglig för
större fartyg, tillika s. b. u. distrikt, och på norra
kusten, Kapeltshamn, tillika s. b. i. distrikt.
Vattendragen på Gottland äro olika fasta landets; ty
bär finnas inga egentliga sjöar och strömmar. De
trenne slags vattensamlingar, som bär förekomma,
äro så kallade träsk, till större delen i norra
delen af ön och sannolikt uppgrundade sjöar, eller
insänkningar i kalkmassan, nu mera sällan 2 till
3 famnar djupa; myror, ett eget slags stora kärr,
med botten af odlingsbar dyjord och ofta med
yppig växtlighet; samt bäckar och åar, hvilka
nästan allesammans uttorka om sommaren. De
betydligaste träsken äro: Baste, Martebo, Fardume,
Barlingbo, m. fl. Bland myrorna må nämnas:
Mästermyr, Hör sue, Roma, m. fl. Bland åarne äro
Gothems-å och Lummelunds-d störst. Träsken och
myrorna upptaga tillsammans en vidd af öfver
50,000 tunnland. Ler- och myrjorden är ganska
bördig, äfven kalkstensklappern under är med
ymnig nederbörd; men endast för rågsädet, hvilket
ock nästan uteslutande begagnas ä denna jordmån.
Säden blir der fri från ogräs och mjölet af en
ovanlig hvithet, hvarföre detsamma uppköpes
begärligt. Under torra somrar lider
växtligheten på Gottland genom jordens starka
uppblandning af kalk, hvilken insuger och bibehåller
värmen längre än i andra landskap, som icke
hafva kalkgrund. Man är derföre här
nödsakad, att låta ängarne vara beväxta med skog,
for att skaffa skugga åt gräsväxten.
Trädgårdsskötseln är allmän och gifver god afkastning.
På några ställen växer valnötträdet och uppnår
ekens böjd, samt ger, under varma somrar, ymnig
frukt. I allmänhet är jordbruket inrättadt i
treskifte, dock på en del gårdar och vid Wisby i
fyrskifte. Fullständigt cirkulationsbruk finnes
nästan ingenstädes. Odling af lin och hampa är
ganska inskränkt, och på långt när icke svarande
emot landets behof. De ofta nog inträffade
strand-ningar af fartyg lastade med dessa artiklar,
hvilka på auktioner blifva försålde till lindriga priser,
torde i sin mån hafva bidragit, att minska bågen
för denna odling. Mullbärsträd finnas äfven i
Wisby och bära ymnigt; men bären mogna i mängd
endast under varma och torra somrar. Af mycket
regn mögla de på träden. Flere tusende plantor
af hvita mullbärsträd hafva under senare åren, frän
sällskapet för silkesodlingens befrämjande i riket,
blifvit hitsände och utplanterade. Silkesodlingen bar
under bela tiden, ehuru i liten skala, blifvit
drifven med temlig framgång, synnerligast å arbetshuset
i Wisby. Boskapsskötseln är icke högt uppdrifven,
hvilket härflyter förnämligast deraf, att ehuru
sä-desproduktionen är i tilltagande, så fortgår likväl
icke ängsodlingen i motsvarande förhållande. Fä
hemman halva större anta) hornboskap, än hvad
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
