Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
622 General-befttlhafvare.
General-guvernör.
och andra qvarnar, hvilka alla drifvas i stor
skala, med betydlig vinst. Skogen af ek och bok,
sà väl som surskogen, är bland de största och
vidsträcktaste inom länet. Säteriet tillhör auditören
Wollmar, och har alternativ patronatsrätt till
Lung-by församling. Toppeladugård, fräJse-säteri om
mtl., tillbör hofmarskalken, frih. C. Bennet, har
vacker karaktersbyggnad, trädgård med park, samt
god åker och ängsmark. — Socknen består af 35£
mtl. och har 1,581 invånare. Dess areal utgör
12,983 tunnl., af hvilka 420 äro sjöar och kärr.
Adr. Lund.
General-befälhafvare i militär-distrikterna.
Sveriges rike, med undantag af Gottland, som har
sin egen militär-inrättuing, samt Blekinge, hvilket
utgör ett eget distrikt för flottan, är indeladt i
sex militär-distrikter, under lika många
generalspersoners befäl. Distrikterna innefatta vissa
geografiska omfång, så alt Skåne utgör ett, Småland
och Östergöthland det andra, Halland, Bohus län
och Westergötland det tredje, Stockholms stad,
Upland, Westmanland och Södermanland det
fjerde, Nerike, Wermland, Dalarne, Gestrikland och
Helsingland det femte, samt hela Norrland det sjette.
General-befalhafvaren njuter för denna sin
befattning lön på stat, samt har en stab, bestående af
en stabscbef af regements-officers- och en
stabs-adjulnnt af kompani-officers-grad, hvarjemte en
fältläkare bör finnas för hvarje militär-distrikt.
Denne är tillika regementsläkare; men skall, såsom
distriktets fältläkare, biträda general-befalhafvaren
med upplysningar, i afseende pä sjukvården, samt
inspektera medicinal- och instrumental-förrådet.
General-befalhafvaren förer befälet ej blott öfver de
trupper, hvilka blifvit förlagda till hans distrikt,
utan äger äfven att befalla öfver genomtågande
eller inom distriktet tillfälligtvis vistande trupper,
i allt som rörer vidmagthållande! af ordning, samt
orders och författningars efterlefnad. General
-be-fàlbafven har äfven uppsigt öfver de truppers
vapen, beklädnad, tross, o. dyl., som tillhöra
distriktet, äfvenså öfver fästningar och andra
inrättningar i och för försvarsverket till lands.
General-befälhafvaren äger att hos Kongl. Maj:t begära
truppers sammandragande för kust-bevakningar o.
dyl., eller äfven, då skyndsamhet ar af nöden, att
sjelf sammandraga trupper; likväl är missbruk af
denna myndighet motverkadt genom
regements-be-fälets skyldighet, att, till
landtförsvarsdepartementet, insända rapporl om hvarje sådan befallning.
Samma skyldighet åligger äfven general-befalhafvaren
sjelf. General-mönstringar förrättas af honom, och
den allmänna beväringens behandling är äfven ställd
under hans uppsigt. General-befälhafvaren utgör
i allmänhet en mellanlänk emellan
regements-be-fälet och landtförsvars-departementet; likväl kunna,
vid ovanliga tillfallen och till vinnande af tid,
omedelbar förbindelse äga rum emellan dessa båda
myndigheter. ’ Artilleriet utgör dock i visst fall ett
undantag frän distrikts-indelningen, emedan
gene-ral-fälttygmästaren har uppsigt deröfver, i hvad
angår exersis och tjenstgöringen i regementerna;
men i och för krigslydnad och garuisons-tjensl-
göring är äfven detta vapen underkastadt
general-befälhafvarens order. Kavalleriets undervisning och
vapenöfningar handhafvas af en serskildt
kavalleriinspektör.
General-fiUttygmKstare kallas artilleriets öf-
ver-befälhafvare, som i vissa fall, nemligen i
afseende på regements-tjenstgöring, exercis och
vapnets tjenstbarhet utöfvar en general-befàlhafvares
åligganden, ehuru artilleriet för öfrigt, d. v. s. i
och för garnisons-tjenstgöring och allmän ordning
samt krigslydnad, ingår i bärens allmänna
distrikt-indelning. General-fälttygmäslaren har säte och
stämma i krigs-kollegium, och är derstädes chef
för artilleri-afdelningen. Han har äfven uppsigt
och vård öfver artilleriets läroverk, så väl i
afseende på lärometboden, som ordningen på stället.
Han kan äfven, under sina inspektioner öfver
ar-tilleri-regementerna, anställa examen med befälet,
om han finner skäl alt göra sig förvissad om dess
kunskaper och skicklighet. Exercisen och
materieleo stå äfven under hans uppsigt.
General-guvernör är ett embete, hvilket funnits
i Sverige under vissa tider; men efter våra nu
gällande grundlagar får det ej tillsättas. Indelningen i
höfdingadömen är stadgad i regeringsformen, och
om äfven konungen skulle anses kunna förändra
deras antal och bestämma gränsorna emellan de
olika länen på annat sätt, så kan han dock ej
tillsätta en general-guvernör öfver eller vid sidan af
landshöfdingarne. Det sista
general-guvernörs-em-betet upphörde, då Portern ej mera var Svenskt.
En af Sveriges högste embetsmän brukade
nemligen vara styresman öfver detta land med
generalguvernörs titel. Äfven för Skåne fanns
stundom en sådan ståthållare, och i äldre tider var
embetet icke obrukligt. I allmänhet benämndes
med denna titel ståthållarne i de eröfrade
orter-ne, hvilka icke egentligen voro Svenska land,
ehuru undergifne Sveriges krona. Af de
landska-per, som nu blifvit Svenska, äro flere, som med
krigets rätt blifvit förenade med Sverige, och i
dessa, d. v. s. rikets södra och vestra del,
omtalas general-guvernörer. Deraf kommer denna
benämning för Skånes ståthållare. Namnet antyder
en större värdighet och vidsträcktare befattning än
ett vanligt landshöfdinge-embete, och konung
Gustaf IV Adolf utnämnde en general-guvernör i
Skåne, i kraft af sin magt, att efter godtfinnande
förordna om rikets styrelse. Länsstyrelsen hade vàl
blifvit utbildad efter 1634 års regeringsform, hvilken
känner landshöfdingar, men ej general-guvernörer
inom riket; men något förbud emot sådana
embeten fanns ej förr än i 1719 års regeringsform.
Det förnyades 1720, 1772 och 1809.
Förenings-och säkerbets-akten 1789 kunde med skäl tydas i
motsatt anda, och blef, såsom nämndt är, äfven
så tydd af Gustaf IV Adolf, i afseende på Skåne.
Detta landskap hade under 1 600-talet haft sina
general-guvernörer, stundom gemensamt med Halland
och Blekinge, stundom med Halland och Bohus län.
Äfven Westergötland, Dalsland och Wermland,
ehuru rent Svenska landskap, hade stundom
general-guvernörer. Lifland bildade, så länge det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
