Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falkenberg.
Falkenberg.
465
sitt fädernesland"; den andre, Bengt, hvilken
omfattat samma politiska och religiösa grundsatser,
blef år 1600, jemte de fyra riksråden, halshuggen
i Linköping, hvarvid ban, i egenskap af katholik,
nekade att emottaga biträde af någon Luthersk
prest. lian bade, såsom höfvidsman i Finland,
arbetat emot hertigen; men sade vid förhöret, att
det skett på förmäns befallning, och att han sjelf
endast var en tjenare. Detta kunde likväl icke
rädda honom.
Falkenberg. Denna ätt härstammar från
Brandenburg och räknar i Sverige till stamfader
Henrik Baltzarsson Falkenberg, Svärds-riddare,
hvilken kom till Sverige år 1595, blef Carl XI:s
krigsråd och slutligen ståthållare på Kalmar slott,
lians son
Falkenberg, Didrik Henriksson, är känd
såsom Magdeburgs tappre försvarare. Han var född
år 1595 och nämnes i historien först under Polska
kriget såsom öfverste för ett Tyskt
infanteri-regemente. Vid liustaf Adolfs landstigning i Tyskland
var han dess hofmarskalk och general-major, och
skickades af honom, är 1631, till kommendant i
det belägrade Magdeburg. Här gjorde ban
Österrikarne ett tappert och långvarigt motstånd. Tilly,
hvilken förstod huru mycket det berodde på
denne befälhafvare, sökte draga honom på sin sida,
genoin löftet om greflig värdighet och fyra
tunnor guld. Han afslog med förakt tillbudet och då
det flera gånger förnyades, tillsade han slutligen
budbäraren i mångas närvaro, att hans nästa svar
på samma förslag skulle blifva en snara om halsen
åt den, som framställde ett sådant. Vid den kort
derpå följande stormningen anförde F. sina skaror
med samma tapperbet, och var nära att tillbaka—
drifva sjelfva den inträngande Pappenheim, dä ban
träffades af en kula, hvilken slöt hans hjeltelif vid
endast 36 års ålder. Med honom föll äfven
Magdeburg, hvars olyckliga öde är bekant. Den
grefvekrona, han så ärofullt försmådde, tillföll
sedermera hans slägt på ett värdigare sätt.
Falkenberg, Melker Henriksson, hans yngre
bror, född 1597, gick i början äfven krigets
bana och tjente sig upp till ryttmästare; men
beträdde sedan den civila vägen, användes i
åtskilliga beskickningar, blef landshöfding öfver norra
och södra Finland, sedan underståthållare på
Stockholms slott och 1643 krigsråd. Dog i Stockholm
år 1651.
Falkenberg, Henrik Honratlsson, den
förstnämnde Henrik F:s sonson och son till riksrådet
Konrad F., blef år 1634 landshöfding öfver
Elfsborgs län och Dalsland samt 1678 landtmarskalk
vid herredagen i Halmstad och skickades år 1680
jemte några andra att taga vård om Tyska
landska-pernas återställande efter de lidanden och förluster
som öfvergått dem genom kriget. Lefde sedan
som enskild person intill sin död, d. 2 Dec. år
1691, i hans 56:te års ålder. Den äldste af hans
söner,
Falkenberg, nenrik, hade varit i krigstjenst
och deri hunnit till öfverste-löjtnant, då han år
1700 tog afsked. Sex är senare fattade honom åter
smaken for fältlifvet. Han begaf sig såsom
volontär till Svenska hären, hvilken då stod i Sachsen,
och bivistade slaget vid Frauenstadt. När Carl XII
uppehöll sig i Bender, reste han till honom och
deltog i kalabaliken. Sedermera bodde han först i
Breslau och derefter i Wien, der han antog
ka-tholska religionen. Mannen tyckes hafva varit af
elt oinbytligt lynne och böjd för äfventyr. En
annan
Falkenberg, Henrik, var en af Carl XII:s
kämpar; men tjenade honom längre och
ståndaktigare, än den ofvannämnde. Han hade kommit i tjenst
som korporal vid gardet år 1701, och följde
bären genom alla fälttågen; men bann först 1706
till löjtnants-graden. Ar 1709 kom han, ined 31
man dem han anförde, i en träffning mot nio
sqvadroner Kyssar, hvilka han tillbakadref,
sårades i banden och belönades med en
ryttmästare-fullmagt. Denna utmärkelse, tilldelad af Carl XII,
blir af betydenhet, nät* man tillägger, att han
erhöll den framför elfva äldre löjtnanter. I slaget
vid Pultava blef han fången, fördes till Solikamski;
men flydde år 1715 till Archangel, gick derifrån
sjöledes till Amsterdam och sedan till Sverige,
bi-vistade fälttågen i Norrige och Fredrikshalls
belägring, samt kämpade år 1719 mot de i
Koslagen landstigne Kyssarne. Han fick nu en ryt t
mästare-indelning , tio år efter fullmagten, och
öfver-ste-löjtnants titel, samt tog afsked år 1724, såsom
öfverste. Under senare delen af sin lefnad
sysselsatte han sig med landtbruket på sina betydliga
egendomar och med riksdagsärender; skildras som
en god patriot och välgörande mot de fattige. Vid
ordnarnas stiftelse blef han prydd med
Svärds-orden. Dog på Haga år 1754, i en ålder af 73 år.
Falkenberg, Gabriel lionradsson, broder
till Henrik Konradsson, född d. 5 Juni 1646, död
d. 30 Maj 1714, började sin bana vid hofvet, der
ban var kammarherre, till år 1678, då ban
förordnades till landshöfding i Nyköpings län, blef
sedan kongl. råd, president först i Åbo och sedan
i Svea hofrätt, samt derefter Åbo akademi-kansler,
lian blef friherre och grefve; men som han dog
ogift, utgick grefliga ätten med honom. F. var
hofman, men tillika embetsmän i detta ords goda
bemärkelse, kunskapsrik, verksam, likväl foglig,
och förstod att göra både sig och tjensten
älskade. Han var vän af fäderneslandet, och trodde
att dess väl sammanhängde med konungens magt
och anseende. Den akademi, hvars kansler han
blifvit, sökte han på allt sätt gynna och uppbjelpa.
Falkenberg, Melker il. y. Henriksson, son
till öfversten och K. S. O. Henrik F. Född d. 18
Juni 1722, skickades vid endast 22 års ålder till
Frankrike med riksrådet Carl Fredr. Scheffer, då
denne afgick dit såsom envoyé, inträdde i kansliet
och blef der protokolls-sekreterare, sedan lagman,
kort före revolutionen riksråd och liks-kansliråd,
samt var en af dem, hvilka Gustaf III, efter
statshvälfningen, bibehöll i rådet. Att han satt der
till konungens tillfredsställelse, kan inhemtas
deraf, att han utnämnde honom till president i
lagkommissionen och Lunds akademis kansler, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
