Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekplantering - Ekshärad - Ekstad - Ekström, Daniel - Ekström, Carl Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas 83,000 planterade, och som de år 1832
sådde redan gifva mogna frön, så förmodas att
detta trädslag kommer att uppdragas till dess lika
många finnas, som planterade ekar. Dessa efter
1832 års sådd erhållna lärkträd äro 2,600
stycken, hvaribland större delen äga 23 fots höjd med
3 fots omkrets vid roten. Planteringen börjades
åren 1832 och 1833 af plantor sände från kongl.
Djurgården vid Stockholm. Bland dessa
planteringar fanns redan år 1843 ekar, som hade 14
fots höjd och 6 tums omkrets. Plantorna efter
de åren 1834 och 1835 sådde ollon voro ända
till 8 à 9 fot höga. Ekträdet har den egenheten,
mer än andra trädarter, att vid plantering
behöfva några år för tilldanandet af erforderliga
rötter, hvarefter den rätta växtligheten först börjar;
också utvisa planteringarne, jemte de af ålder
uppvuxne ekar, hvilken kraft Wisingsö-jorden äger
att framalstra både ekar och lärkträd, sedan de
fått väl rotfästa sig. Åldriga ekar, som blifvit
fällde här, hafva gifvit en kubikfot virke per år.
Ekshärad, en socken, med Råda, Sunnemo och
Gustaf Adolfs kapell, hör till 2 kl. konsist., är
belägen i Elfdals kontrakt och härad af Carlstads
stift och Wermlands län, 10 1/2 mil N. från
Carlstad, vid Klar-elfven. Kyrkan af träd, ljus och
rymlig, försedd med torn, var uppbyggd 1686.
Om den berättar landtfolket följande sägen: ”Det
tilldrog sig en gång i Elfdals härad, att en
jägare afsköt sin pil efter en tjäder; men pilen föll
ned, som han tyckte, på en hög kulle eller
bergsklippa. Han var angelägen att få sin pil tillbaka
och ville uppför kullen. Då blef han varse, att
det var ett hus, öfver hvilket vindfällen fallit, och
alltsammans var nu öfvervuxet med en torfva af
mossa. Sedan han arbetat sig närmare in till
huset, såg han med förvåning, att det var en
kyrka, och den stod nu alldeles sådan, som den
varit före digerdöden, då menniskorna sista gången
gingo derifrån. Kyrkan var byggd i åttkant, af
groft timmer, blef sedan upptagen till gudstjenst,
och kallas nu Ekshärads kyrka.” Inom socknen
finnas tvenne jernbruk: Föskefors och Halgå,
hvilka tillhöra Uddeholms bolag. Socknen är
genomskuren af Klar-elfven och har många mindre sjöar.
Klädedrägten är för mankönet hufvudsakligen
fårskinnspelsen, samt derofvan en svart eller grå
vadmalsrock, kortbyxor, skor och damasker.
Qvinnorna bruka en späns af fårskinn, samt kjol af
svart hemväfdt tyg, kantad nederst med röda band.
— Socknen består af 34 5/24 mtl. och har 4,782
invånare. Dess areal utgör, jemte annexernas,
406,271 tunnl., hvaraf modersocknen ensamt har
18,800 tunnl. sjöar och kärr. Adr. Carlstad.
Ekstad (Eista), en socken, med Sproge, hör till
2 kl. konsist., är belägen i Wisby stifts södra
kontrakt, Hablinge ting på Gottland, 4 1/2 mil S.S.V.
från Wisby, vid hafvet. Kyrkan, af sten, skall vara
byggd år 1160, och har en liksten med runor. En
half mil utanför socken ligga stora och lilla Carls-ön
(hvarom se detta ord). Socknen består af 17 1/2 mtl.
och har 680 inv. Dess areal utgör 8,146 tunnl.,
af hvilka 850 äro sjöar och kärr. Adr. Wisby.
Ekström, Daniel, intill sin tid den mest
utmärkte mathematiske instrumentmakare Sverige ägt,
var född år 1711 på Eksågs jernbruk i
Södermanland, der fadern var knifsmed. Efter moderns död
kom han till sin moster, gift med en
trädgårdsmästare i Stockholm, och blef sålunda bekant med
hufvudstaden, gaf sig, redan fullväxt i
instrumentmakare-lära hos en vid namn Rosenberg, och vann
lika mycket dennes tycke, som arbetet vann hans
eget. Emedan han saknade både underbyggnad och
tillgångar, trodde han sig likväl icke böra drifva
yrket, utan flyttade till Jönköping, som rustmästare
vid kronans gevärsfaktori. Hågen efter bildning
grep honom likväl åter. Han begaf sig tillbaka
till Stockholm, blef der känd af Nordencreutz och
Faggot, erhöll undervisning af den senare och fick
genom Nordencreutz någon inkomst från
landtmäteriet, hvars chef denne var. Härigenom sattes
han i stånd att år 1735 anlägga en egen
verkstad, blef landtmäteri-kontorets instrumentmakare
och väckte Anders Celsii förvåning genom sina
astronomiska instrumenter, hvilka han fann
jemförliga med Grahams i London. Han rådde
honom således att besöka denne, gaf honom ett
uppdrag dit och Faggot förskaffade honom ett
reseunderstöd af ständerna. Efter ett års vistande i
London och några månaders i Paris, återkom han
1741 till Sverige och förfärdigade nu arbeten,
hvilka ådrogo sig uppmärksamhet, icke blott
inom fäderneslandet, utan äfven i andra länder. Han
fick beställningar från Tyskland, Danmark och
vetenskapssocieteten i Petersburg. Sjelfva den
namnkunnige Spanske sjömannen Don Antonio de Ulloa,
som år 1751 besökte Sverige, blef så betagen
öfver Ekströms arbeten, att han sade sig aldrig
hafva sett deras like och beställde några för Cadix’
observatorium. Konung Adolf Fredrik gynnade
honom på allt sätt, utnämnde honom till direktör
öfver mathematiska instrumentmakerierna i riket
och tillade honom en lön af 6,000 d:lr k:mt. Han
ernade förfärdiga en glob af stål och magnetisera
den, för att utröna magnethvirflarnas rörelse på
jorden, och vetenskaps-akademien lofvade bestrida
kostnaden; men döden afbröt verkställigheten. Han
afled nemligen, 44 år gammal, d. 30 Juni 1755,
och testamenterade sin verkstad åt staten, med
vilkor, att den skulle stå under
vetenskaps-akademiens inseende. Han var en lika blygsam som
samvetsgrann man, nöjde sig med måttlig vinst
på sina arbeten, sägande: ”Publique verk, knapt
lönte embetsmän, och en medellös, välartad
ungdom äro mine meste afnämare: skulle jag med
dyrhet betunga och afskräcka dem?” Han har i
vetenskaps-akademien, hvars ledamot han var,
meddelat trenne rön i dess handlingar, och, vid
presidii nedläggande, efterlemnat ett tal, om
”jernförädlingens nytta och vård.”
Ekström, Carl Ulrik, född d. 25 Sept. 1781.
Blef student i Upsala 1804, pastor i Mörkö 1821,
prost 1829, samt kyrkoherde i Tjörn, och
kontraktsprost i Orousts och Tjörns kontrakt af
Götheborgs stift, år 1837. Förordnades 1831 till
inspektor för riksmusei zoologiska samlingar. Led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
