Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edda - Edebo - Edelcrantz, Abraham Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och giftermål med Gudruna, hans död, Gudrunas och
hennes bröders, Niflungarnes, undergång. Dessa
sagor behandla samma fornminnen, som i Tyskland
blifvit samlade i den ryktbara Nibelungenlied.
Framställningen är dock i flera fall olika, och de
Isländska sångerna anses äldre. Huru gamla de äro
kan ej bestämmas, ej en gång tiden när de först
upptecknades, antingen detta skett af Sæmund
eller om de redan före honom funnits i skrift, och
hans åtgärd således skulle hafva inskränkt sig till
att afskrifva och samla dem. Denna Edda
upptäcktes år 1643 af biskopen i Skalholt på Island,
Brynjulf Svendsen, som öfversände den till
konung Fredrik III i Danmark. Brynjulf Svendsen
gaf samlingen namn efter Sæmund. Traditionen
kände honom såsom dess upphofsman. Andra
handskrifter, dels på pergament, dels på papper,
hafva sedan blifvit upptäckta. Innehållet är ej lika i
dem alla, och en stor del af de Isländska
sångerna har gått förlorad. Strödda delar af denna
poetiska Edda, eller, såsom hon äfven kallas, den
äldre Eddan, trycktes i Köpenhamn redan på
1600-talet; ty ifrån Danmark utgick det uppvaknade
nitet för den Isländska litteraturen. I Sverige
utgafs Völuspá på Isländska och Svenska år 1750,
öfversatt af Göransson. Vissa sånger funnos på
Franska, Engelska, Tyska och Danska språken redan
förr än den s. k. Arna-Magnæanska kommissionen
i Danmark, åren 1787, 1818 och 1828, utgaf sin
dyrbara upplaga, i 3 delar, af Sæmunds Edda med
Latinsk öfversättning. En nitisk samlare af
Isländska handskrifter, Arne Magnussen, hade nemligen
skänkt en betydlig penningsumma till deras
ordnande och utgifvande. Så väl nyssnämnde Edda
som flera Isländska sagor hafva genom detta
förordnande blifvit utgifna. En öfversättning af Eddan
utgaf den lärde Finn Magnusen åren 1821—1823 i
Köpenhamn, och i Sverige förenade sig den
berömde språkforskaren Rask och en Svensk lärd,
prosten A. A. Afzelius, att utgifva Sæmunds Edda.
Den utkom genom deras försorg på Isländska, jemte
Svensk öfversättning af den sistnämnde år 1818.
Äfven i tidskriften Iduna finnas några stycken
öfversatta. — Den prosaiska Eddan är betydligt yngre
och anses i sitt närvarande skick ej öfverstiga 13:de
eller 14:de århundradet. Likasom den poetiska efter
Sæmund, så brukar denna benämnas efter Snorre
Sturleson. Med huru stort skäl han anses för dess
upphofsman är svårt att bestämma. Den
innehåller en förklaring af den gamla skaldekonsten och
mytherna, och kan delas i tre afdelningar. Först de
s. k. Dæmisögur, eller mythiska berättelser om
gudar och jättar, deras bedrifter och undergång;
sedan de s. k. Kenningar, eller underrättelser om
poetiska omskrifningar för gudarnes namn och andra
i sångerna förekommande begrepp, och slutligen
Skálda eller Hliódsgreinir, hvilken afhandlar alfabetet,
så väl bokstafsskriften som runorna, samt den
gamla grammatiken, metriken och prosodien.
Dæmisögur bestå af två delar, Gylfaginning (huru
Gylfe blef narrad) eller Hars Lygi (Odens lögn),
samt Bragarædur eller Brages samtal.
Gylfaginning beskrifver Gylfes resa till Asgård, huru han
der blef narrad af Asarnes synvändningar och
huru Oden undervisade honom om gudarnes och
verldens öden. Bragarædur innehåller guden Brages
berättelse för jätten Ægir, om gudinnan Idunas
bortförande, m. fl. mythiska ämnen. Slutligen har
ock den prosaiska Eddan ett företal och ett s. k.
efterspråk af yngre hand. Deruti talas om
menniskoslägtets affall till afguderi, och Asarne
jemnföras med Trojanerne, m. m. hvilket allt bär spår af
medeltidens lärdom och kristne författare. Den
prosaiska Eddan hvilar för öfrigt på en äldre poetisk
grund, och gamla sånger åberopas och anföras i
utdrag. Indelningen af denna Edda är olika hos
olika utgifvare, och äfven innehållet är ej alldeles
detsamma i de serskildta handskrifterna. För
upptäckten deraf har man att tacka samme man, som
framdrog i dagen den poetiska Eddan, nemligen
Brynjulf Suendsen. Förtjensten delas dock af en
annan, Isländaren Arngrim Johnsen, hvilken år
1628 skänkte ett manuskript deraf till Ole Worm,
från hvars arfvingar det kom i Arne Magnussens
hand. Brynjulf Suendsens handskrift förkom vid
Christiansborgs brand år 1794, men har sedan
återfunnits. Ett manuskript finnes på Upsala
akademis bibliothek, föräradt af den store mecenaten
Magnus Gabriel De la Gardie. Äfven den
prosaiska Eddan är utgifven styckevis i Danmark redan
1665, i Sverige af Göransson vid medlet af
1700-talet, och äfven på flera andra språk. En
fullständig upplaga på Isländska utkom år 1818 i
Stockholm genom den lärde Rask, och början till
en Svensk öfversättning af A. J. Cnattingius 1819.
Edebo, socken, belägen i Närdinghundra kontrakt
af Upsala stift, Frösåkers härad af Stockholms
län, 3 1/2 mil från Norrtelge. Uti kyrkan förvaras
ett ryggben af en hvalfisk, hvilken strandat i
denna skärgård, eller Edebovik, troligen år 1489,
enligt rimkrönikan. Inemot en half mil från
kyrkan på Gillberga bys ägor, står ett ryktbart berg,
kalladt Gillberga gryte (hvarom se detta ord). I
denna socken märkas trenne större egendomar,
nemligen: Runeholm eller Runö, 4 1/2 mtl.; Lundås,
4 mtl., och Harbroholm, 3 1/2 mtl., hvilket uppläts
af erkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstjerna, år
1460, åt S:t Clara kloster; skänktes år 1558,
med flere gårdar, af konung Johan III, till hertig
Magni naturliga dotter Lucretia, gift med
Kristoffer Wernstedt. Socknen hör till 3 kl. konsist.,
består af 65 3/8 mtl. och har 1,759 invånare. Dess
areal utgör 33,187 tunnl., af hvilka 1,250 äro
sjöar och kärr. Adr. Norrtelge.
Edelcrantz, Abraham Niklas, son till
theologie-professorn vid Åbo universitet, C. A.
Clewberg, föddes i Åbo den 28 Juli 1754, studerade
derstädes och promoverades, vid 18 års ålder, till
magister på samma gång som Kellgren, samt
ernade egna sig åt den akademiska banan. Ett tal
på vers, hvilket han, såsom e. o. filos. adjunkt
höll år 1782, vid parentationen öfver den aflidna
enkedrottningen Lovisa Ulrika, väckte mycket
uppseende och kom inför konungens ögon, hvilken lät
kalla honom till Stockholm, der han förordnades
till andre direktör vid spektaklerna och konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
