Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domstol - Domvilla - Domö - Donationer - Donner, Johan Gustaf af - Dop - Dopattest - Dopbok - Dopfat och Dopskålar - Dopfunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härads-rättens pröfning. Denna förteckning på serskildta
domstolar skulle ännu vidare kunna ökas. De
förvaltande verken hade nemligen tid efter annan
blifvit belastade med domaregöromål. En stor del
har blifvit skiljd ifrån dem, särdeles genom kongl.
förordningen d. 17 April 1828, dock icke så, att
man kan anse all egenskap af domstol hos dessa
verk för upphäfd. Det är äfven svårt att skilja
juridisk dom och utslag i administrativa mål. Den
ena sferen intränger inom den andras gräns, och
sålunda blifver det en följd, att, ehuru konungens
domsrätt säges vara uppdragen åt högsta
domstolen, dömmer likväl konungen ensam i
administrativa mål, efter sitt statsråds hörande. På samma
sätt ligger en viss domsrätt hos
polismyndigheterna. Man skulle kunna nämna — för att följa en
alfabetisk ordning, hvilken kan begagnas med så
mycket större skäl som namnen redan beteckna
sakerna, som höra till hvarje forum —
akademiernas rektorer och kanslerer, förvaltningen för
sjöärenderna, general-tull-styrelsen, gränse-tullrätten,
handels-kollegium i Stockholm,
handels-societeterna i några städer, justitie-kollegium och
förmyndare-kammaren i Stockholm, kammar-kollegium,
konungens befallningshafvande, krigs-kollegium,
kyrko-råd, magistraterne, poliskammare, politie-,
embets- och byggnads-kollegium i Stockholm,
riddare—syne—rätt, riks-rätten, skepps-ombudsman,
sundhets-kollegium, öfver-post-direktörn,
öfver-ståthållare-embetet. Alla dessa myndigheter,
ehuru de flesta till sin natur icke hufvudsakligen äro
domstolar, utöfva dock allesamman, i större eller
mindre mån, en domstols förrättningar; men de
allmänna domstolar, som först nämndes, utgöra
dock de vanliga instanserna, der Svenska
medborgare söka rättvisan.
Domvilla kallas en orätt dom, hvaröfver besvär
kan anföras hos högre domstol, t. ex. då
domstolen ej varit domför eller domaren ej lagligen
förordnad, eller dom blifvit fälld i hufvudsaken,
innan preliminär-frågorna blifvit afgjorda, eller
sådan dom blifvit fälld, som länder tredje man till
förfång, o. s. v.
Domö, 2 mantal säteri i Hjerpås socken af
Westergöthland. Har en lustpark och betydlig
trädgård.
Donationer. Intet land torde, i förhållande till
sin folkmängd och förmögenhet, vara så rikt på
milda stiftelser af alla slag som Sverige, särdeles
dess hufvudstad. Sålunda lemnade
viktualiehandlaren Boman 93,555 R:dr till åtskilliga skolor och
välgörande stiftelser; enkefru Knigge 76,666 R:dr
32 sk.; enkefru Kniper 75,666 R:dr 32 sk.;
grosshandlaren Didriksson 45,300; lifmedikus Wener
32,650; åldermannen Fagerberg 77,600;
grosshandlaren Wennerqvist 116,000 R:dr B:ko; J. och
P. Filén 68,700; Strandbergska och Hebbeska
fonden 80,500; stämpelmästaren Törnebohm 75,000,
m. fl.
Donner, Johan Gustaf af, gick vid 17 års
ålder i krigstjenst såsom volontär vid Kalmar
regemente, och var fendrik vid Pommerska krigets
utbrott. Han bivistade alla fälttågen under
detsamma och utmärkte sig vid många tillfällen,
särdeles vid Passedow, der han, såsom kapiten,
förde befälet och försvarade sig tappert mot en
mångdubbel styrka, anförd af Preussiske generalen von
Belling. Icke destomindre gick det trögt med hans
befordran, så att fältmarskalken grefve Ehrensvärd,
i ett memorial af d. 20 Maj 1763, anmärkte, att
han två gånger föreslagit honom till kompani och
ridd. af S. O.; men att han fått intetdera, och
som han nu snart vore i tur till kompani, skulle
ett sådant ej för honom vara någon belöning.
Först tre år derefter befordrades han till major
och utnämndes följande året till ridd. af S. O.
År 1772 blef han adlad, utnämndes till öfverste i
armén och år 1789 till landshöfding i
Westerbottens län, hvilket embete han likväl innehade
blott till år 1795, då han tog afsked. Han var
född d. 1 Jan. 1730 och dog d. 31 Juli 1808.
Dop. Se: Döpelse.
Dopattest. Ett af prestman utfärdadt bevis
öfver en persons födelseort, år och dag, då han
föddes och döptes, samt dess föräldrar och, om så
äskas, äfven faddrar. Skrifves antingen såsom
utdrag ur en församlings dopbok, eller såsom ett
betyg, i enlighet med dopboken. Kallas äfven
dopsedel.
Dopbok. En förteckning öfver alla inom en
församling födda och döpta personer, mankön och
qvinnkön, äkta och oäkta; innehåller den döptes
namn, födelse- och dop-år samt dag, föräldrarnes
och faddrarnes namn, yrke och hemvist,
dopförrättaren, moderns ålder, samt, på några orter,
barnmorskans namn. Skall finnas en för hvarje
församling, och föres af pastor eller med pastors ansvar.
Dopfat och Dopskålar kommo i bruk sedan
döpelsen i funt upphörde. De hade sin plats uti
sjelfva funten och äro af messing med drifvet
arbete, af olika storlek, försedda med inskrifter af
serskildta alfabet, någon gång med ovanlig,
sällsamt tillkrånglad och till en del alldeles
obegriplig munkstyl. Fatens diameter utgör en tredjedels
eller hel aln. I bottnen ser man midtuti en eller
flera figurer i upphöjdt arbete. Närmast omkring
dessa centralfigurer är en cirkel, som visar
hufvud-inskriften, bestående af få ord, förkortningar eller
initialer, hvilka upprepas så ofta cirkeln räcker
till, 4, 5, 6 eller 7 gånger. Denna inskrift anses
mest hafva afseende på Marie bebådelse, hvilken
händelse oftast finnes föreställd och förmodligen
på de första faten alltid föreställdes med
centralfigurer. Ofta, men ej alltid, är öfver
hufvudinskriften en smalare cirkel med inskrift af helt
annat slag, der man ser vanliga Latinska
munkbokstäfver. Uti bottnen afbildas vanligen Marie
bebådelse eller syndafallet, stundom äfven Romerska
kejsardömets vapen. Sådana fat finnas ännu i
större delen af de Svenska landskyrkorna, och äro
omständligen beskrifne i Sjöborgs Samlingar för
nordens fornälskare, Del. II, s. 73.
Dopfunt. I den kristna församlingens första
tider förrättades döpelsen under bar himmel vid
floder och sjöar, hvar man fann beqvämligast.
Förföljelserne vållade att man måste gömma sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
