Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominikaner - Domkapitel - Domkrets, Domare-ring, Domare-säte - Domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den heliga jungfru Marias älskade bröder. Denna
orden har alltid varit ansedd och aktad för dess
flit och håg för studier, särdeles den Heliga Skrifts
utläggning och förfäktandet af den så kallade
philosophia scholastica. Jemnåldrig med Fransiskanerne
eller Gråmunkarne, har den äfven samtidigt
inkommit till Sverige och hade der flere kloster.
Då reformationen ägde rum under Gustaf I, och
klosterväsendet upphäfdes, i kraft af Westerås
beslut år 1527, hade Dominikanerne den förmånen,
att de, såsom studerade och vane vid att predika,
till större delen fingo prestlägenheter både i
städerne och vid församlingarne på landet. De
ägde kloster på följande ställen i riket: i Upsala,
i Stockholm, om hvilket kloster Joh. Messenius
berättar, ”att konung Magnus Smek, år 1336, då
hans bröllop och kröning lyckligen för sig gått,
låtit bygga ett kloster åt svartbröderna, som dock
förut hade något näste i Stockholm, och dertill
skänkt det stora södra tornet.” Man förmodar att
det varit beläget på samma ställe, der nu Tyska
kyrkan står. Då Carl VIII, år 1457, nödgades
resa ur riket och begaf sig till Danzig, nedsatte
han hos munkarne en stor skatt, den de 1461
utlemnade åt Christian I. Konung Gustaf I sände,
d. 4 Dec. 1527, sin kansler Laurentius Andreæ
och stadens sekreterare Olaus Petri till detta kloster,
att öfverse hvad der fanns, samt tillsäga
munkarne att aflägsna sig. Hvad som var af något
värde lät konungen taga bort och bära upp på
slottet, det öfriga lemnades åt munkarne. Ej långt
derefter blef klostret öde och förstördt. Likväl
lärer man hafva lemnat qvar några hus; emedan
man finner, att konung Johan III år 1571
upplåtit Sacellum Dominicanorum (Svartmunke-kapellet)
åt Tyskarne och Finnarne, att derstädes skiftevis
hålla gudstjenst. Uti Sigtuna, der klostret
grundlades och inrättades år 1237, af den åttonde
erkebiskopen i Upsala, Jarlerius. Detta kloster
ansågs vara så heligt, att många räknade sig det
till högt själagagn, om de kunde blifva begrafne
derstädes eller i klosterkyrkan, som var jungfru
Mariæ kyrka, eller njuta del af munkarnes goda
gerningar, messor eller förböner, hvarföre många
förnäma köpte sig sådana inbillade förmåner, med sto-
stora föräringar till brödraskapet. Klostret ägde ett
på den tiden ansenligt bibliothek, sådant det knappt
fanns annorstädes. Det hemföll sedan till Upsala
akademi, der en hop böcker med vidhängande
jernkedjor äro förvarade. Arnö kloster på en ö i
Mälaren, grundlagdt omkring 1340. Ekholms kloster,
skall hafva varit beläget i Trögds härad och
Wikholms socken af Upsala län, fastän det nu är
obekant af hvem och när det blifvit grundlagdt och
förstördt. I Skenninge funnos tvenne, ett för
munkar och ett för nunnor af denna orden. Det förra
upprättadt af konung Erik Läspe omkring år 1234;
det senare kallades ömsom S:t Augustini, S:t
Ingrids, S:t Mårtens, jungfru Mariæ, S:t Britas och
S:t Olufs kloster och grundlades af konung
Waldemar, år 1272. I Kalmar, grundadt af konung
Erik Läspe omkring 1232. I Wisby. I Skara,
grundadt omkring 1240 af sistnämnde konung,
och kallades S:t Olofs (se härom under detta ord).
Lödöse kloster (hvarom se detta ord). I
Strengnäs; anses blifvit grundadt af konung Waldemar
eller Magnus Ladulås. Vid Ramundaboda; i
Westerås; i Arboga, bygdt under konung Magnus
Smeks tid; S:t Mårtens kloster i Lund, anlagdt år
1221 af erkebiskopen Andreas Sunonis, på Danska
konungen Waldemar II:s bekostnad; samt Dalby
kloster (hvarom se detta ord).
Domkapitel. Se: Konsistorium.
Domkrets, Domare-ring, Domare-säte.
På åtskilliga ställen i våra landsorter, särdeles i
södra Sverige, förekomma stenkretsar eller runda
stensättningar af fem till tio alnars genomskärning.
De bestå antingen af större runda stenar,
åtskillda genom betydliga mellanrum, eller af smärre så
kallade kullerstenar, lagde tätt invid hvarandra,
och påträffas vanligen i grannskapet af
stenrör, skeppssättningar och andra forntida
sten-minnesmärken. Dessa stenkretsar kallas af allmogen
domare-säten, och hafva af våra äldre fornforskare
varit ansedda för forntida tingsplatser. Man har
således öfver desamma uppgjort en egen lärd
nomenklatur, i hvilken förekomma åtskilliga på detta
förmodade ändamål syftande benämningar, såsom
domstenarne, drottsätet, freds-banden,
lagmans-hällen, o. s. v. Emellertid hafva nyare forskningar
ådagalagt, att de i allmänhet kunna betraktas såsom
gamla begrafningsplatser. Detta styrkes ej blott
af deras betydliga antal, ofta i grannskapet af
hvarandra, utan isynnerhet deraf, att man vid
anställda gräfningar inom desamma funnit under
jordskorpan det i grafvarne allmänt förekommande
lager af aska och brända ben, någon gång, såsom vid
Hoby i Blekinge, jemväl lerkrukor med lika innehåll.
Utan tvifvel har det i forntiden varit ett lika
allmänt som enkelt begrafningssätt, att med jord
öfvertäcka stället hvarest den döde blifvit bränd,
och sedan omgifva hela platsen med en krets af
stenar. Se vidare Worsaae, Blekingske
Mindesmærker.
Domkyrka kallas hufvudkyrkan i de städer, som
äro biskopssäten. Uti Kalmar, Carlstad, Hernösand
och Wisby är domkyrkan, med dess församling,
anslagen till prebende åt biskopen; men i de
öfriga stiften hafva domkyrkorna sin egen
kyrkoherde, hvilken derföre kallas domprost. Denne är
tillika vice ordförande i domkapitlet, samt i
Upsala och Lund derjemte theologie professor. Hans
embete tillsattes på samma sätt som andra regala
pastorater; men i universitetsstäderna är
domkyrkan ett prebende för förste theologie professoren
och tillsättningen sker såsom till professors-sysslor.
För öfrigt hafva domkyrkorna, utom kapellaner,
äfven en serskildt tjensteman, kallad
domkyrkosyssloman. Detta embete, ehuru det beklädes af
prestmän, är dock af rent ekonomisk art.
Sysslomannen biträder visserligen vid den presterliga
tjenstgöringen; men hans hufvudsakliga befattning
är dock vården om domkyrkans egendom, om
domkyrkotunnorna, reparationer å kyrkans byggnader,
o. d. Domkyrko-sysslomännen betraktas såsom
uppbördsmän och af dem fordras borgen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
