Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brattensborgs-penningar - Brattefors, Stora och Lilla - Brattfors - Brattfors, Fernebo - Brattfors, Filipstad - Braun, Johan - Braun, Wilhelm von - Braune, Henrik Rudolf - Brauner, Johan samt Lars Braunersköld, Nikolaus och Braunerhjelm - Braut Anund, Bröt-Anund - Braxen - Braxenmygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningar till småsten, på det att vällnst och
yppighet icke skulle underhållas genom dem.
Brattefors, Stora och Lilla. Kinnekulles
öfversta s. k. klef sträcker sig i små föga
märkbara bugter från Lilla Brattefors. Höjden af
denna klef, som hvarken är lika hög eller lika brant
på alla ställen, kan i medeltal antagas till 23
alnar. Ej långt från klefven ligger det
märkvärdiga Stora Brattefors, hvars lodräta höjd, närmast
vid bergsfoten, är nära 6 alnar. År 1787 var
den der befintliga grottans djuplek eller bredd
inåt berget, ifrån dess yttersta kant, 7 1/4 aln, och
dess höjd till horisontela linjen af den plan, som
ligger ofvanpå denna klef, omkring 28 alnar. I
grottan, der man under vattnets nedforsande
kunde sitta torr, hafva flere betydande personer
ristat sina namn. År 1809 skedde ett ras,
hvarigenom danades den lodräta vägg, hvilken, med 12
alnars bredd och 16 alnars höjd, nu visar sig i
fonden. Den till venster stående eller från
nämnde vägg rätvinkligt utgående pelarformiga
stenkoloss, 27 alnar hög och 26 bred, samt den till
höger i lika vinkel parallelt utgående pelarvägg, 2
alnar, lägre äro nästan oförändrade. Man har
uppgifvit, att Stora och Lilla Brattefors äro
brådstörtor, tillkomne derigenom att bäckar skurit ut
genom det tredje hvarfvet eller den flolägriga
kalksten, hvilken bildar kaskader, då vattnet om
våren nedströmmar.
Brattfors, ett jernbruk i Gefleborgs län. Se:
Ockelbo-verken.
Brattfors jernbruk i Fernebo socken af
Wermland, har 2 härdar, 6 skepp:d hammarskatt, 600
skepp:d smide af eget tackjern. Utskeppar på
Götheborg. Ägare: H. G., J. R. och C. W. Geijer.
Smidesstämpeln: H. K.
Brattfors, annex under Filipstad, beläget i
Nyeds kontrakt af Carlstads stift, Filipstads
bergslags härad och Wermlands län, 1 mil V.S.V. från
staden. Jemte de fyra andra annexerna under
samma stadsförsamling, består Brattfors af 5 1/4 mtl.
och äger en areal af 317,589 tunnl., hvaraf det
ensamt har 2,850 tunnl. sjöar och kärr.
Folknummern är 1,290 personer.
Braun, Johan, öfverste för Uplands regemente,
stupade i slaget vid Helsingborg, troligen några
och femtio år gammal.
Braun, Wilhelm von, löjtnant vid
Westgöthadals regemente, född år 1813 har på de
senare åren gjort sig känd som lycklig skald,
särdeles i den humoristiska stilen. Har utgifvit
Samlade Dikter, Kalendrar, m. m.
Braune, Henrik Rudolf, var färgare och
organist i Malmö, hade lärt något orgbyggeri i
Elbingen samt på 1750-talet uppsatt några
orgverk på landsbygden i Skåne.
Brauner, Johan, hade först egnat sig åt den
akademiska banan; men då han förbigicks vid en
professors-utnämning, inträdde han i kansliet, blef
kongl. bibliothekarie, sedermera stats-sekreterare,
satt i kommissionen öfver Görtz, blef landshöfding,
först i Kronobergs och sedan i Upsala län, adlad
och äfven upphöjd till friherre. Han emottog
icke denna sistnämnda utmärkelse. Var egentligen
bekant såsom Latinsk skald och grundlig lärd,
samt röjde mera smak for den klassiska
litteraturen, än för embetsgöromålen. Född 1667,
död 1743. Fadren var prosten Brun i Madesjö.
Hans tre söner gjorde lycka hvar och en på sin
väg. Den äldste, Lars, blef amiralitets-medikus
i Carlskrona, adlad under namnet Braunersköld och
dog år 1730, i en ålder af 73 år; den derefter
följande, Nikolaus, blef biskop i Kalmar år
1709 och afled der 1729, något öfver 71 år
gammal. Hans fem öfrige söner adlades under
namnet Braunerhjelm, så att tre adliga ätter
härstamma från denne man.
Braut Anund (läs Bröt-Anund), son till
Yngvar och fader till Ingiald Ilråda. Sedan han,
efter tidens sed, företagit ett krigståg till Estland,
för att hämnas sin fars död och således uppfyllt
en sonlig pligt, egnade han hela sin återstående
regerings-tid åt fredliga värf, åt jordens odling
och det inre välståndets betryggande. Deraf fick
han det ärofulla namnet Braut-Anund eller
Rödjaren, Odlaren. Han gjorde täta resor omkring
landet att efterse tillståndet, samt att skipa lag
och rätt. På en sådan resa öfver Himlehed, blef
han, jemte flere af sine följeslagare, begrafven
af en massa från fjällen nedrasande snö, blandad
med stenar och mull. Sturlesson kallar honom
Alra Kongavinsælaster, eller den vänsällaste af alla
konungar.
Braxen, braxenflisa, braxenpanka (Cyprinus brama),
ett till de mjukfeniga benfiskarne hörande fiskslag,
hvilket förekommer uti insjöar, isynnerhet i de
mellersta och sydliga delarne af riket. De största
hafva ända till 3 fots längd och 14 skålp. tyngd,
hufvudet är litet, tvärhugget, kroppen bred öfver
lifvet, smal åt stjerten, ryggen hvass, svartblå
sidor gula, hvita och svarta med stora och breda
fjäll. Lektiden inträffar i slutet af Maj, och den
leker i trenne kullar, hvaraf den första är minst
och kallas labbor, den andra mellanbraxen är
större och den tredje störst; de mindre ej fullvuxna
kallas uteslutande braxenflisor eller pankor. Fisken
är mycket skygg för buller och flyr äfven undan
för åskan; men ej för sqvalpning i vattnet.
Under lektiden uppehåller den sig vid gräsiga och
låga stränder, och fångas då med enkom bundna
braxennät och ryssjor, hvilka måste flitigt vittjas.
Sedan den lekt ut låter han drifva in sig till
landet af stark vind, hvarvid han rotar upp bottnen
om denna är blöt, så att man kan se hvar han
går fram. Vintertiden fångas braxen äfven i stor
mängd med isnot, och om hösten på djupet med
krok och större metmask.
Braxenmygg, vattenmätare (Hydrometra lacustris),
hör till insekternes tredje ordning, skinnbaggar, är 1/2
tum lång, smal, vinglös med vidt utstående ben,
uppehåller sig på stillastående vatten och far
ryckvis fram derpå, likasom på bestämda vägstycken,
hvarvid den med mycken vighet förföljer andra
små insekter, hvilka den genomborrar med sin
inböjda snabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
