Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnö - Arnön - Arons skägg - Arons staf - Arosenius, Carl - Arp, Skering Eriksson - Arphus - Arrende - Arrhén von Kapfelman, Erik Jakob - Arrhenius, Jakob - Arrhenius, Carl Axel - Arrie - Arsenal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det gamla Biskopshuset qvarstår ännu, ehuru
moderniseradt. Allmogens berättelse, att här varit
ett kloster, torde sakna grund.
Arnön, det urgamla namnet på Kungsholmen i
Stockholm.
Arons skägg. En pantlek, som förekommer i
flera Svenska orter. De i leken deltagande tillägga
Arons skägg en egenskap, hvars
begynnelsebokstaf är a, b, c, d och så vidare hela alfabetet
igenom. T. ex. en person börjar: ”Aron hade
askgrått skägg.” De öfriga tilldela det hvar sin olika
egenskap inom bokstafven a. På lika sätt
genomgås hela alfabetet, och den som ej kan tillägga
Arons skägg en förut onämnd egenskap, ger pant.
Arons staf kallas hos Lapparne Orions bälte —
på Lappska språket: Arona sabbe.
Arosenius, Carl, en af Sveriges utmärktaste
och driftigaste industriidkare, Chef för det, under
firman: Söderberg & Arosenius, väl ackrediterade
fabriksbolaget i Norrköping, hade, genom studier,
egna forskningar och resor i främmande länder,
inhemtat vidsträckta kunskaper i tekniska ämnen,
särdeles i färgningskonsten. Hans klädesväfveri
och papperstillverkning i Norrköping stod i
mycket anseende, och hans kunskaper, skicklighet och
redlighet ådrogo honom uppmärksamhet af
Regeringen, som tillade honom Assessors titel, af hans
medborgare, som valde honom till sin
representant vid tvenne Riksdagar, samt af
Vetenskaps-Akademien, som kallade honom till sin ledamot,
och hvars Preses han var åren 1827 och 1828.
Olyckor och missgynnande konjunkturer tvungo
honom likväl till en cession, som djupt grämde
honom och påskyndade hans död. Sina sista tvenne
lefnadsår tillbragte han såsom föreståndare för
Ebersteinska slöjdeskolan i Norrköping. Född 1778,
död 1839.
Arp, Skering Eriksson, Landshöfding i
Wermland från 1577 till 1593, lärer hafva stått i stort
anseende hos Hertig Carl, som med hela
Riksrådet och allt det vid mötet församlade
presterskapet bevistade hans begrafning i Upsala Domkyrka
d. 18 Mars, dagen innan mötet slöts.
Arphus, ett säteri i Härads socken af
Södermanland. Utgör endast 1/8 hemman, och är således
måhända det minsta säteri i riket.
Arrende kallas den åtgärd, hvarigenom en
egendomsägare genom kontrakt på viss tid och under
vissa vilkor, samt mot bestämd afgift öfverlåter
till annan person nyttjanderätten till fast egendom.
Det kontrakt som härom upprättas bör af både
ägaren och arrendatoren underskrifvas och med
minst 2 vittnens påskrift förses, samt slutligen
inom en viss tid företes vid behörig domstol, för
att uti protokoll eller dombok intagas.
Arrhén von Kapfelman, Erik Jakob,
Musiklärare vid Krigs-Akademien på Carlberg, född d.
21 Okt. år 1790, en genialisk tonsättare, som
isynnerhet egnat sina kompositioner åt Svenska
folkmelodier och Svenska forntidsminnen samt hvad dermed
har gemenskap. Bland hans utgifna eller utförda
arbeten anmärkas isynnerhet: Carl XII:s fältmarch,
Skandinavisk folksång, Fjellblommor, Vårsång på
Valborgsmess-afton, Sång och melodramer till
Macbeth m. fl. Hans outgifna arbeten äro likväl de
flesta och vigtigaste. Deribland må isynnerhet
nämnas: Lidners Medea (som ännu lärer vara
ofulländad), musik till Agne, Blotsven, Engelbrekt, Den
Hel. Brigitta och Riksdagen år 1527 af Ling, Den
siste Kämpen af Gejer, Vårsång af Stagnelius,
Grekernes första seger vid Misolongi, Stor symfoni för
Orkester, åtskilliga Kyrkokompositioner o. s. v.
Arrhenius, Jakob, Historiarum Professor i
Upsala och Akademiens Räntmästare, hade mycken
förtjenst om Akademiens penningeangelägenheter,
dem han utredde och satte i ett ordnadt skick.
Derjemte var han en lycklig skald och framför
allt utmärkt såsom författare af åtskilliga bland
de vackraste psalmer i den gamla psalmboken, af
hvilka några ansetts förtjenta, att äfven bibehållas
i den nya. Född 1642, död 1725.
Arrhenius, Carl Axel, son af
Protokollssekreteraren Jakob Larsson Arrhenius, och
härstammande från ofvannämnda slägt, Öfverstelöjtnant vid
Wendes Artilleri, Fälttygmästare i Stockholm och
Inspektör öfver kruttillverkningen i riket, var en
aktad embetsman med ovanliga insigter och
sällsynt redlighet. Under 1788—1790 årens krig
utmärkte han sig så genom mod och militäriska
talanger, att han, ehuru blott Löjtnant, utnämndes
till R. S. O. 1789. Han var derjemte
vetenskapsman af mer än vanliga insigter, hvarföre han år
1787 utsågs att följa Wadström och Sparrman på
en vetenskapligt kommerciell, utaf allmänna
medel bestridd, resa till Senegal och Gorea och,
efter återkomsten derifrån, i Paris af de Franske
kemisterne ansågs lämplig, att i sitt fädernesland
fortplanta den nyupptäckta teorien om
syrsättningen, hvilken utträngde den flogistiska. Svenska
Vetenskaps-Akademien kallade honom år 1817 till
sin ledamot. Han har utgifvit åtskilliga skrifter
om kruttillverkning, salpeters proberande m. m.
Född 1757, död 1824.
Arrie, en socken, jemte Hököpinge, hörande till
2 kl. reg., är belägen i Oxie kontrakt och härad
af Lunds stift och Malmöhus läns 1:sta fögderi,
1 1/4 mil S.S.O. från Malmö, 85 fot öfver hafvet.
Socknen består af 9 3/8 mtl, har 435 innevånare
och en areal af 1527 tunnland. Adr. Malmö.
Arsenal, förvaringsrum för vapen af alla slag.
När sådana först började inrättas i Sverige, är
svårt att uppgifva; troligen äro de lika gamla som
sjelfva vapnen och funnos på alla fasta slott.
Första idéen till en ordentlig arsenals, i stort,
inrättning, tillhör Axel Oxenstjerna, som genom ett
bref, dateradt Frankfurt am Mayn d. 8 Okt. 1633,
föreslog, att anlägga en dylik, antingen på
Blasieholmen eller på Skeppsholmen. Förrådshus för
vapen, samt arméens och flottans effekter af alla
slag, hafva sedermera anlagts på åtskilliga ställen
både i hufvudstaden och det öfriga riket; men i
inskränktare mening har man i senare tider
dermed förstått egentliga troféer och saker af olika
slag och värde, tillhöriga det allmänna eller Kongl.
personer. En sådan samling uppställdes först
egentligen mot slutet af 1600-talet i det fordna De la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
