Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträdde Karsten vid enstaka tillfällen på scenen, sista gången 1821 vid ett
galaspektakel på Kungl, teatern, där han kreerade en av sina gamla glansroller. Ålderdomen
tillbragte han på sin gård vid Drottningholm, där han också avled år 1827.
Under en stor del av 1800-talet stöter man i huvudstadens teaterliv ständigt och jämt
på namnet Torsslow. Släkten, som även skriver sig Torslow, är av skånskt ursprung, och
de tidigast kända medlemmarna av densamma voro präster i Lunds stift. Emellertid begav
sig år 1738 en Johan Torsslow, son till stadskomministern i Malmö S:t Petri Hans Henrik
Torslow, till Stockholm, där han på rekommendation av landshövding Wilhelm Bennet
fick anställning i Generaltullstyrelsen och så småningom blev en burgen man.
Med Johan Torsslows sonsöner, Gustaf och Olof Torsslow, börjar släktens insats i
Stockholms teaterliv. Den äldre brodern, Gustaf, blev 1831 utnämnd till kontrollör vid Kungl,
teatern med skyldighet att öva tillsyn över teaterns inventarier. Endast i tre år kom han
att inneha denna post, men under denna korta
tid kom han att få djupa inblickar i dåtidens
teaterförhållanden, och hans två band starka
arbete "Handlingar rörande Kungl. Teatern"
utgör en ypperlig källa till kännedom om
dåtidens svenska teater. Brodern, Olof Torsslow,
trädde däremot mera direkt i teaterns tjänst.
Pvedan vid femton års ålder antogs han som
elev vid Kungl, teatern och år 1817 skedde hans
debut. Efter endast tre års elevtid
anförtroddes han de mest krävande roller, och under en
lång följd av år var han Stockholmspublikens
förklarade gunstling, vars återinträdande på
scenen efter den korta tid, han på grund av
misshälligheter med teaterns högste chef, greve
Puke, var suspenderad, möttes med stormande
ovationer. Hans tämligen hetsiga temperament
ledde honom emellertid till upprepade
över-ilningar, vilka i sin tur förorsakade nya
slitningar mellan honom och såväl överordnade som arbetskamrater. År 1835 lämnade han
ånyo Kungl, teatern, varpå han under några år ledde Djurgårdsteatern och senare Nya
teatern. År 1856 återbördades han dock till Kungl, teatern, där han nu fick ett synnerligen
gott samarbete med den nya teaterchefen, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. Under några
år spelade han åter på Nya teatern, nu kallad Mindre teatern, till dess han 1863 tog
avsked av publiken med framförandet av sina glansroller, Michel Perrin.
Sitt arbete vid scenen fullföljde Olof Torsslow med oerhörd ambition. Är 1833 råkade
han under en åktur ut för ett olycksfall, som under lång tid band honom vid sjuksängen
och som gjorde honom nästan till krympling. Mänskligt att döma borde hans teaterbana
vara för alltid avslutad. Men med järnhård energi bemästrade han de svårigheter, som hans
lyte medförde, och efter två års reconvalscens kunde han åter beträda scenen. Det var nu
som om de rent kroppsliga svårigheterna utlöst andliga gåvor, som hittills ännu icke helt
framträtt, och Torsslow utvecklades under de följande åren till en betydande
karaktärsskådespelare, och det var en vidsträckt publiks saknad Herman Sätherberg gav uttryck för i den
Olof Viril- Torsslow.
— 43 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
