Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9287 —
ster- och Vesterbotten blifvit uppsagdt. Svenskarne,
som omkring 6000 man starka lågo under general v.
Döbeln på Åland, blefvo den 43 Mars angripna, sökte
underbandla med fienden om ett stillestånd, men kunde
ej blifva ense om villkoren. Af fruktan att blifva
afskarne af den öfverlägsna fienden, drogo de sig tillbaka
till Upplänska kusten vid Grisslebamn och räddade
största delen af sina förråder och sitt artilleri. Andtligen
slöt man den 20 Mars ett stillestånd med ryska
generalen, emedan, såsom det hette, hans bherre var böjd att
underhandla med den närvarande styrelsen. Han drog
några af sina förposter, som redan framryckt till
Grisslebamn, tillbaka till Åland, och sände genast en kurir
till den vid Vasa kommenderande generallöjtnant
Barclay de Tolly, att inställa sitt tåg till svenska Norrland.
Men denne hade redan före kurirens ankomst med 8000
man öfvergått Qvarken och besatt Umeå. Äfven han
drog sig, efter några där hållna rastdagar, tillbaka till
Finland.
Knappt hade man trädt med Ryssarne på Åland
i en sädan förbindelse,. förrän f. d. ryska gesanten
herr v. Alopeus plötsligen visade sig i Stockholm. Han
gick öppet omkring, visade sig i alla sällskaper, och
den till hofkansler utnämnde friberre Lagerbjelke gaf i
riksföreståndarens namn ett kalas till hans ära. Efter
fem dagars därvaro afreste han åter, beskänkt af
hertigen med en kostbar dosa. Hela verlden trodde nu,
att delta ej kunde annat betyda, än början till ett godt
förstånd och fred med Ryssland; äfven hviskade man:
kejsar Alexander hade ytltrat sig ganska menligt om sir
svåger, men ganska vänligt om den nya styrelsen. Men
allt detta motsade sig ganska snart. Man visste, att
"kejsar Alexander ej varit särdeles belåten med sina
härars återtåg. Men obegripligt var det, att man lät
Alopeus, som ditkommit utan fullmakt och
förhållningsorder af sin berre, fritt spatsera omkring och att man
på köpet gaf honom kalas och äreskänker. Detta var
dock alldeles för vänskapligt. Så stor var den nya
styrelsens förvirring.
Men hvarföre drogo sig Ryssarne tillbaka? Ty att
man ännu var långt ifrån fred, uppenbarade sig snart.
Några sade, att de gjorde det, emedan de ej ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
