Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 282 in
har både genom skrifter och bragder visat sig vara en
god soldat, han bar grundliga kunskaper i sitt
fäderneslands historia och författning, käpner åkerbruk och
statshushållning både teoretiskt och praktiskt, är
kortligen en framför många utmärkt man. Men liksom han
genom förstånd och snille öfverträffar de flesta, så
äfven i kroppsligt afseende; han är lång och stark, af
en nästan herkulisk växt och hållning; man skulle
kalJat honom en skön man, om ej naturen nekat honom
det lätta, rörliga och älskvärda. Hans drag
förkunnar en kall stoltbet och en jernfasthet; på hans panna
bor förstånd och djerfhet; hans l’illiga öga är
slipprigare och vänligare, än det borde vara hos en sådan
karaktär, det smilar äfven när det är allvarsamt; hans
öga förrådde förmågan att just under den raktframma
och sträfva svenskan äfven spela den fina och sluge.
Hans omättliga ärelystnad och oböjliga egensinnighet
tadlades redan af hans vänner, när de ansågo honom
tillbakasatt. Under dessa sista månaders förlopp, då man
endast ville spela den öppne och oegennyttige patrioten,
har han än mera tadlats därför. Framtiden skall bäst
lära oss, med hvem denne man bäst menade, med sig
sjelf eller med fäderneslandet.
Generalmajor Karl Adlercreutz verkställde, hvad
den förre salt i rörelse. Man vet bestämdt, att han ej
varit med i de öfrigas väfoader; och att han nu, då
man i Stockholm måste tillgripa ett parti, först cfter
långt motsträfvande lät beveka sig att blifva anförare
och utförare af det tilltänkta våldsamma steget. Ty
man hade ingen nog berömd och älskad man, åt
hvilken man kunde förtro den djerfva handlingen. Men
Adlercreutz stod inför hela verlden genom sina i
Finland utförda dater i glans; han bhade blott visat sig
bland dem såsom en tapper och lycklig soldat, såsom
en glad och treflig sällskapsman, alldrig såsom cen
smygande, farlig och ärelysten ränkmakare; om han
således ställde sig i spetsen, så skulle hela verlden
begripa, att det ej vore ett bofstycke utan en af
nödvändigheten framkallad sak. För skenets skull tog han
äfven den gamle fältmarskalk Klingspor med, hvilken
ensam ej var vuxen en sådan djerfhet. Man hviskade
hvaraudra sedermera spefullt i örat: det mälte i sjelfva verkel c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
