Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 —
ning på tid och mänsklighet; en trivial åsigt af
verlden efter nyttan och den kalla rättvisan, utan känsla
för och begrepp om, att sjelfva orättvisan stundom kan
vara rättvisare, än lagens helgade formel; alla
aristokratiska fördomar, dessa blodlösa, benrangliga bamnar
från det förfllutna — bo i ett brokigt virrvarr i bans
själ, så att man kunde vara frestad säga, alt Cref
Wachtmeister vore en rält hederlig man, blott han ej blifvit
riksdrots. — Vi ursäkta bhonom därmed, att han
åtminstone ej var stort sämre, än de flesta grefvar och
friberrar, hvilka under de sednaste årtionden varit
med i styrelsen i Madrid, Neapel m. fl. Man kunde
se på honom att han bar en börda, hvilkens tyngd
ständigt tryckte; han såg ut som en pustande och stänkande;
man skäulle kunnat kalla honom en stånkare, Iiksom
man kunde kalla en liten minister af det motsatta
finaste formatet en suckare.
Gref Ugglas var son af en prast i Dalarne.
Prästsönerna i Sverige hafva stiftat många grefliga och
friherrliga slägter. Så väl de kunskaper, som ofta
bibringas dem med större ifver än andra, som ock det
kabalsinne .och det illpariga kattsmygeri, bhvilket clakbeten
hviskar vara prästerna medfödt, öppna dem ärans och
lyckans bana. För Ugglas gick det cj svårt. Han
hegynde som sakförare och, såsom hans fiender berätta,
ingalunda berömligt, ty han förstod knappt att hjelpa sig
i de alldagligaste fall. Detta kunde likväl tjena bhonom
lika väl till beröm som tadel, då man vet, alt
detsamma stundom inträffat med ganska utmärkta män. Det
berättas, alt en tillfälligbet vid 4772 års revolation
lagt grunden till hans uppkomst. Ty i det" afgörande
ögonblick, då Gustaf gick att fängsla riksrådet, skall
han djerft hafva klappat konungen på axeln och utrvupat:
friskt på, E. M., det skall gå! Etter detta djerfva: det
skall gå framdrog Gustaf honom, ty Ugglas var
arbetsam, ifrig och trogen. Gustaf begagnade sig af honom
vid riksdagarne i allahanda göromål, ej i de främsta
rolerna utan där, hvarest det gällde att ränsa väg; på
samma sätt, som man begagnar vissa Jagthundar att
oroa och väcka i skogen, tills de finnosiga släppas,
hvilka verkligen finna och drifva. Under Gustaf Adolf steg
ban fråo grad till grad, blef grefve, öfverståthållare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
