Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursäkta konungen, att han i alla sina upptåg visade en
honom medfödd älskvärdhet. Vi vilja blott gifva ett
enda exempel på sådane upptåg. Tidigt en morgon, då
konungen nära Helsingborn red genom förposterna,
såg han på en nära kulle ett brokigt hvimmel af
människor, boskap och getter, och hörde tillika en skärande
musik af de mest disharmoniska instrumenter. Då det
var i grannskapet af skärgårdsflottan, så föll hans
tanke strax på den tappre och lustige öfverste Stedingk,
hvilken alla qvicka och äfven bitande infall och
matrosupptåger voro tillåtna, för hans glada lynnes skull.
Konungen ropade då till sitt följe: ”det är säkert
Stedingk, som är framme igen, vi vilja se, hvad han har
för sig.” Han galopperade dit och hvad såg han? —
en båck med svärdsordens kommendörkors om halsen,
omgifven af Stedingk och hans adjutanter, äfvensom af
mycken boskap, hvarjämte den gräsligaste musik
uppstämdes. Förundrad öfver detta skämt, frågade konungen:
hvad det var? ”E. M.”, svarade öfversten, ”det är något
ganska vanligt; jag har utnämt denna båck till
kommendör af svärdsorden och upphöjt honom till oxes
rang, men med båckstraktamente. Vi fira hans
befordringsfest. Konungen log och red sin väg. Stedingk
alluderade därmed på sig sjelf och bekom efter några
dagar en öfverstes fulla aflöning, hvilken förut ej
medföljt titeln.
När konungen slutligen skulle sätta sig i rörelse,
blef han på engång stillastående; öfverstarne förklarade,
att de ej kunde såsom svenska ädlingar bryta mot rikets
grundlagar, om ock konungen för sin del bröt dem;
de slöto det s. k. Anjalaförbundet, och både Katharina,
som garanterat Sveriges gamla författning, hjelpa dem
och deras fädernesland emot envåldsinkräktarn. Det
var naturligt, att hon, som genom deras lydnad kunde
hafva blifvit försatt i stor nöd, gärna lyssnade till dessa
andraganden. Så väl om sjelfva sammansvärjningen som
om upphofsmännens planer för framtiden gingo många
sägner; några skola hafva rådslagit om att göra
Finland till ett oafhängigt storfurstendöme under ryskt
beskydd. Hvilken oafhängighet!!! Så förhandlade dessa
soldater, liksom utgjorde de en statsmakt, med
kejsarinnan, och afslöto till och med ett vapenstillestånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
