- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
33

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svenska adeln är i allmänhet tapper, krigisk och
bildad, och har sin äregirighet och klimatet, som här ej
tillåter människorna att så urarta, som i södern, att
tacka för en viss kroppslig hurtighet och smidighet.
En viss hårdhet och trots, tillbörligt använd, håller
kropp och själ friska. Metallisk kraft och friskhet äro
här människorna genom klimatet medfödda. Det är
otroligt, huru bildsam Svensken i allmänhet är, huru
lätt han tillägnar sig främmande skick, seder, språk,
prydnader och färdigheter; med hvilket tålamod han i
detta fall uthärdar, med hvilken lätthet han antager
allt, som tjänar till yttre bruk och prydnad. Detta har
bland annat den goda följd, att adeln, som
företrädesvis synes bestämd därtill, i yttre bildning, hållning och
älskvärd lätthet här ej eftergifver någon adel i Europa.
Detta äro dock egenskaper, som man äfven måste
tillärkänna detta folk i allmänhet; lyckligt, om den
Svenska ädlingen äfven alltid uppfostrades till en Svensk
människa och medborgare! — Ty äfven han är engång
bestämd att lefva och arbeta bland skogar och bärg,
där Götaälf och Dalälfven framforsa, och ej bland
Kampaniens och Andalusiens vinkullar och behag. Att
människan äfven i norden har smak för det prydliga och
fina, är väl; ty där sjelfva naturen är rå, har den
visligen gifvet människan en sådan smak, på det hon
därigenom skulle ledas till bildande och förmänskligande
af sitt inre. Men grunden till denna naturens visa
inrättning borde i uppfostran alldrig förgätas. Kraft,
allvar och manlighet borde här mera än någorstädes
bevaras och utvecklas, såsom grunden till allt lif och
lycka. Först sedan må det fina och behagliga tillkomma,
och, liksom blomman bland axen gläder vår syn, så
skulle äfven förfiningen vinna i skönhet, om dygd och
förtjänst låge därunder. Detta folk är dugligt och ädelt
nog att, liksom diamanten, slipas rent från sitt eget
stoft. Men farligt är i norden spelet med det sköna,
om hågen för det nyttiga och nödvändiga ej förut
uppöfvats; det är alltid farligare än i södern, emedan
sydlänningen ärkänner detta spel såsom spel, då
nordländaren däremot så lätt frestas att taga det för allvar.
Och ingenting har varit och är ännu i dag fördärfligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free