Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundad borgerlig statsinrättning, en sådan besittningslös
adelsman mera än någon ofrälse göra anspråk på
ombudsrätt, äfven om man antoge, att en sådan verkligen
vore ett ombud af nationens andliga lif och tingens
kraf; ty hvarken till sitt begrepp eller i verkligheten
grundar adeln sina företräden och sin ombudsrätt på
andelig öfverlägsenhet, hvilket åter är fallet med
prästernas, högskolornas m. fl:s ombud.
Vi vete, att den svärmiska känslan och den för
äran allt uppoffrande ridderligheten alldrig voro så
hemmastadda i norden, som i söder. I sitt hemland, södern,
är den redan slåcknad; i norden fanns den egäntligen
alldrig. Ty medan den blomstrade i södern ända till
14 århundradets slut, hade Sverige alldrig, hvad man
kan kalla adel, länsadel eller riddaradel, utan alla
lefde där fria och jämlika under samma lag, ehuru,
liksom hos Friserna, några rika och mäktiga familjer
kunde utmärka sig framför de andra. Sverige har haft
stora konungar, tappra fälthärrar och krigare, men
alldrig riddare, såsom Spanien, Frankrike och
Sydtyskland; till och med i Nordtyskland har ridderskapet
knappt kunnat slå rot. Gustaf den tredjes och hans
vänners och älsklingars ridderlighet var af helt annat slag.
Likväl säga många svenskar, då fråga är om deras
statsförfattning: ”den är dräglig; det måste finnas ett
stånd i staten, som föreställer tingens ande och väsen
och som sätter i rörelse de kroppsliga råämnen, hvilka
framskaffas af andra; ett sådant rörande, drifvande och
lifvande stånd är adeln.” Vi vilja nedanföre betrakta
saken vidare.
Bondeståndets ombud kan blott en bonde vara, d.
v. s. ej den, som lefver af åkerbruk, utan den som är
verklig bonde och således förer plog, spade och lia.
Man säger: förträfligt! bättre, än i någon annan
europeisk stat, ty här framträda enfald, redlighet,
trofasthet och det sunda förståndet och hålla konst, finhet,
list, öfvermod och ideens öfverdrift inom tillbörliga
skranker och återföra dem till jorden, till känsla för
verkligheten. Detta klingar bättre, än det är. Ty för
det första äro dessa egenskaper ej så uteslutande
bondens, som de voro för ett helt eller halft århundnade
sedan; och för det andra, vore de det verkligen, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
