Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 KYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
hvilken han bort vara sjelfskrifven, men hvilken nu 1i stället
anförtroddes åt den likaledes högt förtjente biskopen i
Strengnäs LAURENTIUS PAULINUS GOTHUS.
Alla dessa motgångar synas 1i förtid hafva brutit
Rudbecki själs- och kroppskrafter. Han lefde dock ännu 1 tio
år och dog först den 8:de Augusti 1646. Johannes
Rudbeckius efterlemnade flere söner, bland hvilka två intogo
biskopsstolar och en, OLOF RUDBECK (t 1702), blef medicine
professor i Upsala. Den sistnämnde har dels genom sina
förtjenster om det medicinska studiet förskaffat sig ett aktadt
namn i Upsala universitets häfder, dels har han vunnit
europeisk namnkunnighet genom sitt ryktbara arbete Aztlantica,
hvari författaren söker visa, att de gamles fabelland, det af
hafvets vågor begrafna Atlantis, icke varit något annat än
vårt Sverige, och att alla de äldsta folkslagen med sin
kultur och gudalära ledde sitt ursprung från norden.
§ 110. ÖOrthodoxi och synkretism.
Striderna mot liturgien, mot Sigismund och mot Karl
IX:s kryptokalvinism hade gifvit åt den svenska kyrkan en
strängt luthersk rigtning. Gustaf Adolfs uppträdande i det
trettioåriga kriget hade dessutom gjort Sverige till ett slags
förkämpe och beskyddare för den lutherska läran. Till följd
häraf hade ibland såväl prester som lekmän bildat sig ett
starkt och tätt slutet allmänt tänkesätt, som varmt
intresserade sig för den lutherska renlärighetens vidmagthållande.
Ovilja mot den katholska, misstro mot den kalvinska, och
strängt iakttagande af den lutherska läran äfven i hennes
minsta detaljer, sådan var tidsandan bland höga och låga,
men i synnerhet ibland presterna.:
Under dylika förhållanden var det ej att undra på, om
religionstvångets grundsats gjorde sig gällande i
lagstiftningen. Redan på riksdagen i /Vorrköping (1604) stadgades
landsförvisning och arflöshet såsom straff för affall från den
evangeliska läran. Genom Övrebro stadga af den 17:de Februari
1617 förnyades dessa straffbestämmelser, hvarjemte påbjöds,
att alla papister inom tre månader skulle förfoga sig ur riket,
att om någon svensk papist efter denna tids förlopp funnes
qvar i Sverige, skulle han straffas som en förrädare, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
