- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
82

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 HIERARKIENS TILLVÄXT ETÖ.



hafva varit en duglig man, den der på allt sätt befrämjat sitt
stifts bästa.

§ 40. Biskops tillsättning.

De sju stiftens biskopar utgjorde den svenska kyrkans
egentlige föreståndare, hvar och en inom sitt område. Ty
om ock socknepresten egde en relativ sjelfständighet, så var
han dock i sjelfva verket blott delegerad af biskopen. Det
var egentligen biskopens åligganden, som han fullgjorde,
biskopens magt, som han utöfvade, biskopens rättigheter,
som han åtnjöt.

Men voro nu biskoparne i Sverige såsom annorstädes
kyrkans egentlige målsmän, så var det naturligt, att påfvarne
till betryggande af sitt inflytande skulle vara ytterst
angelägne derom, att biskoparne tillsattes på kanoniskt sätt, d.
v. s. genom val af de dem omgifvande andlige, hvilket val
sedan skulle pröfvas och, ifall det var lagligt, fastställas af
påfven. Emellertid dröjde det länge, innan i vårt
fädernesland kyrkans lagar i nämnda hänseende erhöllo gällande kraft.

Så länge kristendomen här var i sin början och kyrkan
i sin första bildning, utbad sig konungen biskop af den
Hamburg-bremiske erkebiskopen, eller tillsatte han sjelf sina
biskopar, eller ock, såsom vanligast synes hafva skett,
hitförordnades och utnämndes biskoparne omedelbart af
erkebiskopen i Hamburg-Bremen såsom de nordiska ländernas
öfverherde. Deremot sedan kristendomen blifvit allmännare,
och sedan folket numera i biskopen erkände och hyllade sin
andlige föreståndare, tillade sig menigheten vid valet af
honom samma sjelfständiga rätt, som i öfriga likartade
förhållanden bildar grunddraget i den urgamla svenska
samhällsförfattningen.

»När biskop skall tagas — heter det i den äldre
vestgötalagen — då skall konungen tillspörja alla i landskapet
boende, hvilken de vilja hafva; han skall bondeson vara,
och skall konungen honom staf i hand sätta och guldring
på fingret; sedan skall han i kyrka ledas och på biskopsstol
sättas, då är han kommen till full rättighet att embetet
förvalta, så snart han vigder blifvits. Detta lagstadgande är i
två hänseenden märkvärdigt. Först och främst synes
näm





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free