Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S RNNARN äbitentt
TEa PE e ER Nar
g ER
KYRKOMÖTE I LINKÖPING. 47
blef han munk och upphöjdes omsider till abbot i S:z Rufi
xloster ej långt från Avignon. En outtröttlig flit hade
för
» värfvat honom stora kunskaper, utmärkt renhet i vandel
till
vunnit honom allmän aktning. Följden blef, att den nyss
nämnde påfven Eugenius III gjorde Nikolaus till
kardinalbiskop af Alba, i anledning hvaraf han vanligen benämnes
NICOLAUS ÅLBANENSIS.
Icke blott hans stora skicklighet och allmänt åtnjutna
aktning, utan särskildt äfven hans bekantskap med de
nordiska folkens språk, seder och institutioner torde hafva
bestämt FEugenius att till sin legat i norden utse denne man.
Hans första färd gick till England, hvarifrån han i Juli 1152
anlände till Norge. Sturleson berättar, att han här invigde
biskopen i Stavanger JON BIRGERSSON till erkebiskop samt
förordnade, att erkebiskopsstolen alltid skulle vara fästad vid
Kristkyrkan i WNidaros (Trondhjem), emedan OLOF DEN
HELIGES stoft der hvilade. Äfven andra kyrkoärenden blefvo
af Nikolaus ordnade till folkets nöje; »och aldrig, säger
Sturleson, har en främling kommit till Norge, hvilken allmogen
så mycket vördat och åtlydt, som denne.»
Från Norge kom Nikolaus till Sverige. Som konung
Sverker hade Östergötland till sin hufvudort, begaf sig
legaten dit och höll i Linköping år 1152 ett möte med biskopar
och klerker. Såsom man kan sluta af ett par sedermera
utfärdade påfvebref, fattades säkerligen åtskilliga beslut på detta
första svenska kyrkomöte. Så synes det blifvit förordnadt,
att till tecken af den svenska kyrkans förbindelse med
kristenhetens gemensamma moder den romerska kyrkan samt
till betygande af vördnad för den helige Petrus, här såsom
annorstädes i kristenheten länge varit brukligt och nyligen i
Norge blifvit bestämdt, en penning skulle gifvas årligen af
hvarje gård, hvilken afgift fått namnet Peterspenning.
WNidare stadgades, att ingen fick komma beväpnad till kyrka
eller ting, och att ingen utom adelsmän och konungens
hoffolk i fredstid fick bära vapen. Ännu ett och annat, såsom
att kyrkan borde vara fri d. v. s. oberoende af lekmännen
särdeles vid biskopsvalen, att folket borde iakttaga det kristliga
aktenskapet o. s. v. blef af legaten föreskrifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
