Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIV. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvblodsindianer, som sålde frukt och grönsaker och
erbjödo sig att dyka efter slantar. Anblicken av de många
godmodiga ansiktena (i synnerhet negrernas),
njutningen av de tropiska frukterna och framför allt ljusen,
som började skina i staden, utgjorde den mest tjusande
kontrast mot vår dystra och blodiga vistelse på ön; och
doktorn och mr Trelawney togo mig med sig och gingo i
land för att fördriva några timmar av kvällen. Här
träffade de tillsammans med chefen på ett engelskt
örlogsfartyg, slogo sig i språk med honom och gingo ombord på
hans fartyg, kort sagt, tillbragte tiden så angenämt, att
dagen redan grydde, när vi lade till vid Hispaniolas sida.
Ben Gunn var ensam på däck, och så snart vi kommit
ombord, började han under de besynnerligaste grimaser
göra en bekännelse. Silver var sin kos. Ben Gunn hade
blundat vid hans rymning i en båt från land för några
timmar sedan och försäkrade oss, att han gjort så
endast för att bevara våra liv, som det säkert skulle ha
varit ute med, »om den där enbenta besten stannat
ombord». Men detta var icke allt. Kocken hade icke
försvunnit tomhänt. Han hade obemärkt genomskurit ett
skott och lagt sig till med en av myntpåsarna, värd
kanske tre eller fyrahundra guinéer, såsom hjälp under hans
vidare irrfärder.
Jag tror, att vi alla voro glada att för så billigt pris ha
blivit honom kvitt.
Nåväl, för att göra en lång historia kort, vi fingo snart
några matroser ombord, hade en lycklig seglats hem och
anlände med Hispaniola till Bristol, just som mr Blendly
började tänka på att utrusta ett fartyg för att söka efter
henne. Endast fem av dem, som anträtt resan, återvände
hem. »Drick, och låt djävulen sköta det sista», hade
besannats, och det riktigt ändå; men i alla fall var det icke
alldeles så illa ställt med oss som med den andra skutan,
de sjöngo om:
»Hon stack ut till sjöss med man sjuttiofem,
nu finnes i båset blott en utav dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
