Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXX. På hedersord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig skådat. Och ni kommer inte att glömma det goda jag
gjort, lika litet som det onda, det vet jag. Och jag går nu
avsides — som ni ser — och lämnar er och Jim ensamma.
Och ni ska hålla mig räkning för det också, för det ä’
sannerligen påkostande!»
Vid dessa ord drog han sig litet tillbaka, tills han var
utom hörhåll, då han slog sig ned på en trädstubbe och
började vissla, då och då snoende runt på sin sittplats
liksom för att behärska utsikten, än över doktorn och
mig, än över sina oregerliga sällar, där de sprungo fram
och tillbaka i sanden, mellan elden, som de försett med
nytt bränsle, och huset, varifrån de medförde fläsk och
bröd till frukosten.
»Ja, här ä’ du nu, Jim», sade doktorn allvarligt. »Som
du kokat, får du supa, min gosse. Gud skall veta, att jag
inte i mitt innersta klandrar dig, men så mycket vill jag
säga, det må nu vara vänligt eller ovänligt: När kapten
Smollett var frisk, skulle du inte vågat gå din väg, och
när han var sjuk och inte kunde hindra det — ja, då var
det sannerligen fegt och uselt handlat.»
Jag måste tillstå, att jag nu började gråta. »Skona mig,
doktor», sade jag. »Jag har själv klandrat mig nog; mitt
liv är i alla händelser förverkat, och jag skulle vara död i
denna stund, om inte Silver tagit mig i sitt skydd. Och tro
mig, herr doktor, jag kan dö — och jag kanske förtjänar
det — men vad jag fruktar, är tortyr. Om man skulle
tortera mig ...»
»Jim», avbröt doktorn och hans röst var nu alldeles
förändrad, »jag står inte ut med det. Tag ett språng över
stängslet och låt oss springa för brinnande livet.»
»Herr doktor, jag har givit mitt löfte», sade jag.
»Jag vet, jag vet», utropade han, »men det kan inte
hjälpas nu, Jim. Jag ska ta det på mig, både skammen
och allt, men jag kan inte låta dig stanna här. Hoppa!
Ett språng, och du är ute, och vi ska löpa som
antiloper.»
»Nej,» svarade jag, »ni vet mycket väl, att ni inte skulle
göra det själv, varken ni eller mr Trelawney eller kapten,
och jag vill det inte heller. Silver satte förtroende till mig,
och jag gav honom mitt ord, och jag går också tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
