Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXVIII. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därför ska ni ta mig tusan lyda, kom det ihåg. Jag tycker
om den där pojken nu, jag har aldrig sett en bättre pojke.
Han ä’ mera karl än någon av er råttor i det här
huset, och jag säger bara det: Låt mig se någon av er bära hand
på honom — jag säger inte mera och kom det ihåg!»
En lång tystnad inträdde. Jag stod rak och stel mot
väggen, med hjärtat ännu bultande som en stångjärnshammare
men med en gnista hopp i mitt bröst. Silver lutade sig
tillbaka mot väggen, med korslagda armar, och pipan i
mungipan och så lugn som om han suttit i kyrkan, men kastade
likväl då och då förstulet ett öga på sina oregerliga
kamrater. De å sin sida drogo sig småningom tillbaka i en klunga
i bortre ändan av blockhuset, och det låga väsandet av
deras viskningar ljöd i mina öron oavbrutet som en ström. Den
ene efter den andre tittade upp varvid det röda skenet från
facklan för en sekund föll på deras bistra och upphetsade
ansikten; men det var icke mot mig utan mot Silver de
vände sina blickar.
»Ni tycks ha en hel hop att säga», anmärkte Silver
spottande långt bort i luften. »Sjung ut och låt mig höra, eller
dreja bi!»
»Jag ber om ursäkt, sir», sade en av karlarna, »ni ä’
tämligen fri med några av reglerna, kanske ni vill vara så god
och hålla ett öga på resten. Den här besättningen ä’
missnöjd; den här besättningen nöjer sig inte med att koka soppa
på en spik; den här besättningen har sina rättigheter lika
väl som andra besättningar, jag tar mig friheten påstå det,
och enligt era egna regler kan vi få språka tillsammans. Med
all respekt för er, sir, såsom kapten ännu i detta ögonblick,
håller jag likväl på min rätt och går ut för att hålla råd.»
Och med en fin sjömanshonnör gick denne gast, en lång,
ful, gulögd karl om trettiofem år, lugnt mot dörren och
försvann ur huset. Den ene efter den andre följde hans
exempel, varenda en görande en hälsning, då han gick, och
tilläggande en ursäkt för sitt försvinnande. »Enligt reglerna»,
sade en. »Skansråd», sade Morgan. På detta sätt
marscherade alla ut lämnande Silver och mig ensamma med
facklan.
Silver tog ögonblickligen pipan ur munnen.
»Hör på, Jim Hawkins», sade han med en viskning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
