Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Den gamle sjörövaren - II. Svarta Hund kommer och försvinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inga av era nyckelhål för mig, min gosse», sade han; och jag
lämnade dem tillsammans och drog mig tillbaka till
skänkrummet.
Under en lång stund kunde jag icke höra annat än ett
lågt käbbel, fastän jag verkligen bjöd till att lyssna; men
slutligen började rösterna bli högljuddare, och jag kunde
uppfånga ett och annat ord, mestadels svordomar från
kaptenen.
»Nej, nej, nej, det måste bli ett slut på det här!» skrek
han en gång. Och åter: »Om det blir fråga om hängning,
må alla hänga, säger jag!»
Därpå följde plötsligt en förskräcklig explosion av
svordomar och annat oväsen — stolar och bord kastades över
ända i en hög, ett klingande av stål hördes och sedan ett
rop av smärta, och ögonblicket därpå såg jag Svarta Hund
i full flykt och kaptenen förföljande honom, båda med
dragna huggare och den förre med blodet strömmande från
vänstra axeln. Just vid dörren måttade kaptenen åt
flyktingen ett sista fruktansvärt hugg, vilket säkerligen skulle
kluvit honom ända till ryggraden, om inte vår tjocka
värdshusskylt hade tagit emot det. Man kan ännu i dag se skåran
på undre sidan av ramen.
Med detta hugg slutade striden. Väl utkommen på vägen
visade Svarta Hund, trots sitt sår, att han var en
beundransvärd snabblöpare, och försvann på en halv minut över
backkrönet. Kaptenen å sin sida stod och stirrade på
skylten liksom förryckt, for därpå med handen några gånger
över ögonen och vände slutligen om in i huset.
»Jim», sade han, »rom!» Och i det han talade, raglade
han litet och stödde sig med handen mot väggen.
»Är ni sårad?» utropade jag.
»Rom!» upprepade han. »Jag måste bort härifrån. Rom,
rom!»
Jag sprang för att hämta den, men darrade i hela kroppen
efter allt som hänt, så att jag slog sönder ett glas och
fumlade med kranen på kaggen, och medan jag ännu höll på,
fick jag höra ett tungt fall i krogrummet. Jag rusade in och
fann kaptenen liggande rak lång på golvet. I samma ögonblick
kom min mor, oroad av skriken och slagsmålet, springande
utför trappan för att bistå mig, och vi hjälptes åt att lyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
