Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
»O, om han blott ville komma! Jag har ju honom!
Hur otacksam har jag ej varit!»
En brinnande längtan att godtgöra och taga igen, livad
hon försummat, fyllde hennes hjärta.
Solen stod högt på himlen, då hon hörde lians steg i
trappan och ilade honom till mötes.
Hur lian kom, bekymrade henne föga. De hade varit
borta från hvarandra i sorg, synd och nod, och hädanefter
var det endast ett som kunde skilja dem åt.
Han rodnade till, då han fick se henne. »Förlåt mig,
Sara, men jag trodde du inte brydde dig om det.»
Hon tog hans hand mellan sina.
»Förlåt mig, att det sett så ut.»
Han strök håret ur pannan och ställde sig i det öppna
fönstret. »Det skall aldrig hända mer.»
»Knut,» sade hon och lutade sig emot honom, »min
tillgifvenhet- behöfver inte delas nu mera.»
Han tryckte henne intill sig.
»Tror du, att den kan vara dig nog?» frågade hon ängs-
ligt, »Tillräcklig, menar jag, att göra dig till hvad du var,
innan han gick bort,»
Han stod och såg ut öfver den spirande unga varen,
medan ögonen fingo ett allvarligt, själfullt uttryck.
»Med Guds hjälp skall den göra mig till något mera,»
sade han tankfullt. »Men du får inte tro mig vara otack-
sam, älskade, eller missförstå mig, om jag säger, att det bör-
jar dagas för mig, och att jag förstår att en människa måste
stå på sin egen grund och uträtta sitt lifsarbete i smått som
stort för ett högre mål och med en högre hjälp än kär-
leken till en annan dödlig — vore den än så stor.»
Det var högsommar.
Fjorden låg inklämd mellan tvärbranta, nederst vid
stranden löfklädda stup.
Öfver den skimrande isbræen, uppe på krönet, liksom
på det djupgröna vattnet, gnistrade solstrålarna.
På fjordens ena sida, där jordremsan mellan fjället och
och stranden var bredare, lågo den leende bygden samt tu-
risthotellet och som bakgrund därtill mäktiga, skogklädda
åsar, från hvilka tvänne forsar störtade ned likt hvita ving-
lande band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
