Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Pâ Knut inverkade fru Holms ord mäktigt och
kommo hans lidelsefulla utbrott att lägga sig, men Sara
förblef slö och likgiltig.
Hugo fick henne att dricka ett glas vin och litet
varmt te, men det skedde mekaniskt, liksom allt hvad
hon giorde.
Han förde henne till en soffa och höljde öfver
henne en filt och hon lät det ske; men ögonen stir-
rade ut i rummet, synbarligen utan att se, medan
kroppen då och då genomilades af en sprittning.
»Du, Knut, som har makt öfver henne,» sade
Hugo med omedveten bitterhet, »måste visa hvad du
förmår. Det gäller att få henne att gråta.»
Knut lade sig på knä bredvid henne, smekte
hennes iskalla händer och talade till henne under
tårar, men hon betraktade honom så främmande och
kallt, som hade han varit en obekant.
»Hvarför gråter du?» frågade hon matt.
Knut såg upp till Hugo med en frågande, för-
färad blick.
»Det är en nervkris, som kan bli farlig,» svarade
denne utan förbarmande.
Det finns många förborgade djup i människosjälen,
och denna aftons kvalfulla timmar hade med ens rif-
vit upp den själfbehärskning och de konstgjorda för-
skansningar, hvarmed Hugo omgifvit sitt hjärta, och
väckt till lif en bitterhet mot den lycklige rivalen,
som nog alltid funnits där, honom ovetande. »Du
borde behandlat henne skonsammare och med mera
kärlek,» tilläde han skarpt, »du är henne inte värd.»
»Du har rätt,» svarade Knut ödmjukt, »det har
jag aldrig varit.»
De hårda orden hade verkat som läkemedel genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
