Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Tre människor stodo omkring honom, som vän-
tade de sin dödsdom.
Undersökningen varade ett ögonblick längre än
som behöfdes, ty han hade hvarken mod eller kraft
att möta de blickar, som sökte hans.
Vid månget dödsläger hade han stått, men ingen
erfarenhet under hans praktik hade varit så tung,
intet ögonblick i hans lif så bittert som detta, ty nu
var han endast människa och skulle gifva dödsstöten
åt den han älskade öfver allt annat i världen.
»Sara!» Han hade ingen annan tanke.
Deras ögon möttes, som människoögon kunna
mötas, med själen präntad i blicken, likt orden i en
uppslagen bok. Han såg henne segna ned, som under
en tryckande börda, och sprang fram.
Hon lutade sig emot honom, blek och kall, med
slutna ögon.
»Sara! Älskade! Försök att bära det, försök!
försök!» upprepade han, utan att finna andra ord,
men hon tycktes ej höra.
Han satte sig med hennes hufvud mot sin axel
och såg sig omkring i rummet efter hjälp.
Knut stod med hufvudet mot dörrspegeln och
utstötte då och då en skärande klagan. »Knut,» sade
han allvarligt, »du måste tänka på din hustru Hier-
an på dig själf.»
Han vände ej på hufvudet.
»Hon.skulle låtit mig gå genast. Inte uppehål-
lit mig ett ögonblick,» svarade han hårdt.
Hugo tryckte Sara omedvetet närmare intill sig,,
som för att skydda henne. Hade hon hört?
Troligen, ty det gick en skälfning genom hennes i
lemmar.
Fru Holm smög sig fram, lyfte upp det lillai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
