- Project Runeberg -  Skattepenningen /
214

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2Í4
lott för en kvinna att vara ful. Han for in till sta-
den ett par gånger sedan, och jag misstänkte, att han
träffade henne, men när cirkussällskapet gaf sig af
till Köpenhamn och han stannade hemma, glömde
jag hela’ saken för nya bekymmer. Att han gjorde
en så kallad affärsresa till Norrland strax därefter
och blef borta nära två månader oroade mig ej sär-
deles.
Jag älskade honom så gränslöst, att jag lefde
som på en vulkan, då han var hemma, och på samma
gång jag längtade mig sjuk efter honom, kände jag
en ovillkorlig lättnad, då han var frånvarande.
När han kom hem, var han vänligare än någon-
sin, och jag borde förstått, att det låg något därunder,
Några månader gingo - - den lyckligaste tid jag genom-
lefvat — men en afton ...»
Hon tystnade öfverväldigad af de bittra minnena.
»En afton,» återtog hon, »då jag var ute och
åkte, tog jag af en ren slump, eller en högre skickelse,
en väg jag aldrig brukade taga, till en af utgårdarna,
som ligger ovanligt vacker inbäddad i skogen.
Jag kände mig törstig och steg ur. I stället för
den enkla landtgården fann jag en förtjusande, ny-
byggd villa, om hvars tillkomst jag ej hade en aning.
En ung, strålande vacker kvinna satt på verandan,
lvanske skulle jag inte känt igen henne, om han inte
stått med armen om hennes, lif.
Hon hade lefvat i min närhet, på min gård, af
min egendom! Jag vet inte, hvad jag kände, tänkte’
eller gjorde,
De hade sett mig. Hon rusade upp, och jag:
sprang som förföljd en genväg genom skogen. När-
jag vaknade till fullkomligt medvetande, låg jag påi
strandbädden vid ån. Han hade dragit upp mig, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free