Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Han tänkte på Högsjö. Hur underbart hade det
ej varit, när bokskogen klädt sig i grönt, rågfälten
stått i blom eller månen spunnit sitt silfver öfver den
sakta framflytande ån. Han mindes daggiga, svala
morgnar, då han gått ut med bössan på axeln -—
aftnar då han suttit på terassen och insupit blomster-
doften från trädgården.
Och allt detta kunde ännu varit hans. Om ! Om
han inte själf förverkat det. Och för hvad?
Allt det han ägt och ej vårdat fick ett ovärder-
ligt pris, och de njutningar han skaffat sig, på be-
kostnad af sin välfärd, sjönko under pari.
Han reste sig upp för att taga ännu ett glas
konjak. »Så mycket,» sade han, »att jag får mod och
blir stadig på handen — ej mer.»
I den stora väggspegeln såg han plötsligt sin egen
bild — just som han skulle gå förbi — och stannade
tvärt.
Och detta var han? Han själf, som varit om-
talad för sitt vackra utseende.
Visst hade han länge vetat, att han förlorat sig,
och måst taga alla toalettkonstens hemligheter i sin
tjänst; men nu skulle intet hjälpa! Intet!
Hän stirrade på det pussiga, gråbleka, förvridna
ansiktet med de blodsprängda, uttryckslösa ögonen,
tills han blef rädd för sig själf.
Väggurets tickande, som han aldrig brukade höra
eller gifva akt på, föreföll med ens så pinande skarpt,
som ville det påminna om, att han ej hade många
minuter kvar.
»Tiden skall gå, människorna lefva och röra sig
som förut,» tänkte han med bitterhet, där han stod
framme vid fönstret, blickande ut öfver den glada ave-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
