- Project Runeberg -  Skattepenningen /
156

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156
alla under denna tid, ty med kärlekens egoism tänkte
hon endast på den sjuke. Men när hon kom hem om
aftonen, trött efter sitt arbete, glad öfver att åtmin-
stone få vara i samma rum som Knut och omgifva
honom med sina omsorger, ingaf det en känsla af
trygghet, att läkaren var tillstädes, och medan Knut
halfsof — som han oftast gjorde — var det en veder-
kvickelse att samtala med en man, som tänkte fint
och djupt öfver tillvarons brokigt skiftande värld.
Det förflutna låg som i en dimma, hvilken hon
aktade sig att söka genomtränga. Hade hon det gjort,
skulle hon undrat öfver, att inga fordringsegare mera
hördes af eller något annat störande för det lugn,
som omgaf henne.
Hugo och Netten voro i förbund. Hon samlade
räkningarna och han betalade och lade i hemlighet
till hvad som behöfdes till extra utgifter.
Så glad som under denna tid hade Sara aldrig
sett honom. Det var som hade solen kommit in i
sjukrummet på samma gång som han, och såg det
än aldrig så mörkt ut, hade han ett ord till tröst.
Sommaren kom och gick, utan att Sara såg annat där-
af än den grönska staden gömde inom sina murar. När
lektionerna blefvo färre, grep hon till öfversättningen
med så mycket större ifver. Det gällde att arbeta
för den väntade äfven, och mer än en gång tyckte
hon, att det öfversteg hennes krafter ; men med hvarje
ny dag kom nytt hopp och ny förmåga, och så smög
sig tiden framåt, tills det återigen var höst och ele-
verna återkommo från badorter och sommarställen.
Knuts förbättringgick långsammare, än Hugo väntat.
»Hade han bara en smula lefnadslust och mod,
vore det ingen konst,» sade han till fru Holm, som
var hans förtrogna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free