Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
det slappa hullet och pussiga ansiktet vittnade om
allt annat än ett regelbundet lefnadssätt.
Äfven i hans väsen och sätt hade kommit något
brådskande nervöst — liksom hos människor, hvilka
vilja undfly sig själfva och sina egna tankar.
»Du här?» sade han med en blick på Hugo.
»Finner pappa det så underligt?»
»Jag hoppades i dag mindre än någonsin på äran
af ditt besök.»
»Just i dag, då skönhet och talang skola represen-
teras, föll lusten på mig att vara med —• hur litet
jag än passar i stycke därmed,» svarade han så all-
varligt, att det var som hade en skugga fallit öfver
det af majsolen förgyllda rummet.
Gästerna började komma.
Damer och herrar, hvilka alla drömde om fram-
tida storhet på konstens olika områden, och som under
väntan på drömmens fullbordan — eller det sorgliga
uppvaknandet — roade sig mer än andra, därför att
de ansågo det för en skyldighet mot sig själfva att
samla intryck genom att vara med om allt, njuta af
allt, känna till allt — både godt och ondt.
I matsalen var dagsljuset utestängdt och ersattes
med elektriskt ljus, i hvars blåbleka strålar ansikten
och dräkter fingo ett mera framträdande, gnistrande
och på samma gång kallt tycke.
Kammarjunkaren satt emellan en ung målarinna
och en något passerad, men ännu vacker skådespe-
lerska och tycktes ej rätt veta, hvem af de båda han
skulle gifva företrädet.
Knut förde ut Helena, som på sin andra sida
hade en skulptör — nyss kommen från Italien —
med hvilken hon underhöll sig, som om han och hon
varit ensamma vid bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
