Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Då hon kom hem vid tvåtiden, berättade Netten,
med en viss stolthet, att han varit hemma och tagit
på sig svarta kläder samt skulle till kammarjunkare
Brag på middag.
Hugo hade stor praktik och ännu större anseende
samt var på väg att blifva — hvad han minst af allt
åstundade — en läkare på modet.
Kammarjunkaren var stolt öfver sin son och för-
sökte ett närmande, men Hugo drog sig tillbaka med
den föresatsen att hellre afstå från alla bjudningar än
vara med om festligheterna i faderns hus.
Efter Helenas ankomst blef förhållandet annor-
lunda, ty nu var det hans plikt att genom sin när-
varo borttaga hvarje sken af tvätydighet från hennes
ställning som värdinna i ett hus, som allt mera lät
tala om sig.
Denna dag kom han till och med objuden, och
Helena studsade, då han trädde in i hennes kabinett,
där hon satt iklädd en mörkgrön sammetsdräkt med
spetsbesättning, som starkt framhöll hennes skönhet
och smidiga, fina figur.
»Det är fest för litteratörer och konstnärer i dag,
har jag hört,» sade han med en menande blick på
Knut Stolpe, som kommit före de andra gästerna och
stod framme vid fönstret, till hälften vänd ifrån honom.
»Och därför gör du oss den äran?» svarade hon
gäckande.
Det rådde ett maskeradt fientligt förhållande
syskonen emellan, och hur mycket än Hugo förebrådde
sig sina ovänliga känslor, kände han ingen ömhet för
systern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
