- Project Runeberg -  Skattepenningen /
53

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ker, men fåfäng, njutningslysten, viljesvag och varm-
hjärtad samt föremål för hennes ständiga oro.
»Jag tycker så mycket om Sara, bättre än om
Helena,» fortsatte han, »men säg inte det åt pappa.»
».Jag önskar du hollé mera af Helena, än du gör.»
»Hon är så morsk, men rasande stilig.»
»Hvad är det för uttryck?»
»Bara jag blir stor, skäll jag svära som pappa
och alla andra, för då passar det,» svarade han och
for i väg efter Sara, som försvunnit inne i smårummen
med sin kavaljer.
Ju längre aftonen led, dess högre blef stämningen!
Helenas ögon lyste som stjärnor, och kavaljererna
trängdes omkring henne för att få en dans, ett hvarf,
ett ord eller en blick — om ej mera.
Knut Stolpe hade med klappande hjärta anhål-
lit om en française, men fått till svar, att ingen var
ledig, och strax därefter hört henne lofva bort samma
dans till en annan.
Från det ögonblicket drog han sig tillbaka och
bief en skarp, obarmhärtig iakttagare.
Han såg kammarjunkarens intresse koncentreras
kring fru Ehlers, en 37ppig blondin med spelande
ögon, bländande hals, skuldror och armar samt godt
hufvud och talande tunga. En af dem, som göra er-
öfringar till en sport och aldrig släppa sitt byte.
Han såg fru Brag följa dem med ögonen, medan
ett, till hälften smärtsamt, till hälften föraktfullt
leende krusade hennes läppar, och han såg Helena
pröfva sin makt att fängsla och draga männen till
sig för att stöta dem bort, så snart de på minsta sätt
öfverskredo den gräns hon själf uppdragit omkring
sig. Han såg elden i hennes ögon, som skulle dölja
att glädjen ej fanns där, och greps af medlidande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free