Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ket hägringar från ett förflutet som aningen om det
som komma skall.
Uppe i en af de stora, för deras skull ditförda
sandhögarna sutto de, så många som kunde få rum,
och fyllde med träskedar, skyfflar och spadar de små
hinkarna och bleckspannen.
Ingen barnunge var så liten, att den ej försökte likna
de andra och ösa med sin lilla sked, och voro benen
för veka att stå på och handen för svag och osäker,
kommo kamraterna till — viktiga och själfbelåtna i
känslan af öfverlägsenhet.
Där byggde en gosse fästningsverk och vallar af
sand. Där anlade några flickor en trädgård och plan-
terade däruti stickor, grässtrån och maskrosstjälkar.
Alla hade de lika roligt, ingen tänkte på sitt
arbetes ovaraktighet, och för dem alla voro dessa verk-
samhetsbegärets första yttringar en lika tvingande nöd-
vändighet.
Soffplatserna voro upptagna af mödrar och skö-
terskor eller af människor, som hvilade ut och njöto
af landtlif inne i själfva staden.
Där kommo åldringar stapplande, stödda pä krycka
och staf, eller sjuklingar, som ej varit ute på hela
vintern, och hvilkas ihåliga kinder talade om genom-
gångna lidanden. Och öfver dem alla strömmade sol-
ljuset, det lifgifvande solljuset, som ej kan återskänka
ungdom, kanske ej ens hälsa, men som alltid väcker
mod och kraft att bära bördan.
Fru Holm satt kvar. Hon hade intet att sköta
nu, intet arbete, intet intresse ens ! Det var i sanning
ferier — sommarferier!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
