Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Fru Holm märkte nu först en ask lion bar i
handen.
»Jag tyckte ändå,» fortsatte hon, »att när Sara
sä gärna ville ha en sådan där hatt, sä kunde jag
få ge henne den. Att frun inte gaf henne den var
lätt — men att jag ger henne den är inte orätt —
eller hur? Det var för don skull jag var ute i går
afton. »
Fru Holm såg missnöjd ut för ett ögonblick, så
smålog hon.
»Och nu kommer du med den i sista stunden,
då du vet att jag inte kan neka.»
Netten nickade småslugt.
»Tacka Netten du, Sara, både för hatten och allt
annat,» sade fru Holm med fuktiga ögon, »men skynda
dig, så vi inte komma för sent.»
Sara stod på platformen utanför en tredjeklas-
sens kupé. Säkerhetskedjorna voro fasthakade, och
tåget färdigt till afgång.
Netten hade stufvat in reseffekterna, sagt farväl
och dragit sig undan för att låta modern i sista ögon-
blicket ensam rå om sitt barn.
Sara räckte fram handen ännu en sista gång, då
järnvägstjänstemannen satte signalpipan till munnen.
»Adjö, mamma lilla, var inte ledsen, jag skrifver
snart! »
Själf var hon i sitt innersta jublande glad öfver
det lockande obekanta hon gick till mötes; men det
gjorde henne ondt att se, huru svårt modern hade att
bibehålla sin själfbehärskning.
Ångan släpptes på, det ryckte till i kopplen, och
maskinen började arbeta.
»Hälsa, hälsa honom,» hviskade fru Holm bråd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
