- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
166

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SNOHINDER.
»Nåja, än sen då? Det kan ju mycket väl hända
att jag bara reser ut för att dö — men dö skall man ju
alltid en gång, och det kan vara detsamma, när det blir!
Men man vill gärna ha lefvat innan man dör, och det
har jag egentligen inte. Yill ni göra mig sällskap ned till
Italien!»
Frågan kom så plötsligt och oväntadt, att Emmy
kände hur en brinnande rodnad steg upp i hennes ansikte,
och hon önskade nu att hon vore långt utom banvaktar-
stugans område, om det också vore midt i en snödrifva.
Långt hellre det än att stå här och kanske få höra...
men hon hann inte tänka ut, förrän hon hörde falsetten
slå till ett gapskratt i en tonart lägre än förut, och därpå
hastigt utropa med ett skutt upp i ett ändå högre tonläge:
»Nej, det här är då det galnaste jag nà’nsin hört!
Yill ni verkligen på fullt allvar att jag skall göra er
sällskap?»
»Ja, hvarför inte! Ni sade nyss att ni var fri från
alla band. Så är det med mig också. Hvad kan det då
vara som hindrar? Eörst följer ni mig bara som reskamrat,
och sedan, när vi lära känna hvarann — och man lär
känna människor fort på resor — så kunde vi ju möjligen
bli något mera för hvarann.»
»Ja, det där är nog mycket bra uträknadt, och om
jag vore den som ni tror mig vara, så skulle jag kanske
kunna få lust att tänka på saken; men ser ni, nu är det
så, att...»
Just som falsetten helt allvarligt tog till orda på detta
sätt, hördes en skarp ånghvissla på afstånd utanför fönstret
nere på den djupare liggande banan, och vid detta väl-
komna ljud rusade de båda samtalande upp från sina platser
och lutade sig båda två fram emot fönstret, fästande hela
sin uppmärksamhet vid det tunga, flåsande ljudet af ett
ankommande lokomotiv, som hördes allt närmare och när-
mare, till dess ^ slutligen det röda och gröna skenet från
signallyktorna aterkastades på snön och ett tungt, svart
föremål rusade förbi med stark fart nedåt vägöfvergången
där tåget stod fast i snön.
»Det är hjälplokomotivet från Nässjö!» ropade fal-
setten hastigt med lägre ton än förut; »nå, det måsto man
ut och se på! Nu ska vi väl snart komma härifrån!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free