- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
158

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S N’O HIN DER.
ville låta mig få hjälpa er? Gud, hvad er fot är kall!
bort hit med den andra! Kan ni själl ta al er strumpan,
medan jag knyter upp kängan? Så där ja! Ku skall jag
gnida med snö, och sen skall ni snart vara bra!»
»Jag frös inte i kupén!» sade kvinnan efter några
ögonblick, under hvilka Emmy modigt gned foten med
snön, fastän det sved i hennes fina och ovana händer, »ty
som ni ser, har jag varma yllestrumpor!» tilläde hon med
ett matt leende och en sorts barnslig tillfredsställelse
ötver att inte hela hennes utrustning var lika dålig som
kängorna; »å, hvad snön värmer... men ni förstör edra
händer! Svider det inte?»
»Inte alls!» försäkrade Emmy och öfverflyttade sin
verksamhet till den andra foten; »hvad gör det för resten !
Man blir så mycket varmare efteråt!»
»Å hvad ni är god!» hviskade kvinnan och lade sme-
kande sin hand på den unga fruns blonda hufvud. Emmy
ryckte till litet vid beröringen, men behärskade sig och
fortfor att gnida hennes fotter utan att se upp.
»\ar det er man, den ene af de unga herrarne, som
var inne nyss ? » frågade kvinnan efter en stund, under
det hon med stigande välbehag kände att värmen så
småningom återvände till hennes stelnade fotter; »eller är
ni inte gift? ISi är ju sa ung, nästan bara ett barn!»
»Jo, Jag är gift, och löjtnant Sellner är min man!»
svarade Emmy, i det hon såg upp på henne med en oroligt
forskande blick.
»Jag tyckte väl att jag kände igen honom!»
»Kände ni igen honom? Har ni träffat honom förut?»
»Ja; men det är mycket länge sedan! IIan var då
nästan bara en gosse.»
0 Emmy andades lättare. Så länge sedan, tänkte hon,
da kunde det ju inte vara .. .
»Låt TUigo nu värma edra strumpor, och så skall ni
försöka att gå litet!» sade hon med återvaknadt med-
lidande, som nu inte hade någon motvillig känsla att strida
med; »det skall göra er godtl»
»Jag tror inte att jag orkar!» svarade kvinnan, i det
hon lutade sig tillbaka i stolen; »jag skulle hellre vilja
sofva ! »
»Det får ni inte än! Det är bestämdt inte bra!»
återtog Emmy, i det hon hjälpte henne att få på kängorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free