- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
148

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SNÖHINDER.
»Tror du, Arvid, att du skulle trifvas härmed mig?»
frågado unga frun efter en stunds tystnad, »om vi inte
hade någon annan bostad?»
»Ja, om jag vore banvakt!» svarade han litet retsamt.
»Inte annars?»
»Tror du att du skulle trifvas här själf?» frågade han
tillbaka.
»Ja, om bara du vore hos mig!»
»Och du vore född bondjänta, som hustrun här, ja!
Men nu, Emmy, med dina vanor, dina anspråk på lifvet?
Hvar skulle du till exempel göra af ditt piano?»
»Det kunde stå vid fönstret!»
»Och hvar skulle jag ställa upp mitt staffli?»
»Det kunde också stå vid fönstret!»
»Och alla dina atenienner, ditt vackra skrifbord?»
»Vid fönstret!»
»Du är en toka!»
»Vänta, skall du få se!»
Och med ett raskt hopp var den unga frun på fotter
och började fara omkring i stugan, nyfiket betraktande
allting och lekfull och glad som ett barn.
»Nej, ser du, Arvid!» utbrast hon, »hon har lagt ett
lakan på bordet! Och ser du så ren och snygg muggen
är. Och en så vacker filt på sängen — nej du, det är
hennes egen schal! Och ser du så blanka pannorna
är på spishyllan — 0, Arvid! Jag tycker’ riktigt om
henne, du!»
»Ja, men det vill du väl inte att jag skall göra!»
frågade han, i det han satt kvar på stolskarmen och följde
henne med glada och varma blickar; »då skulle du nog
bli rysligt svartsjuk, eller hur, Emmy lilla?»
»Jag blir aldrig svartsjuk, det har jag sagt dig!»
svarade hon, i det hon stannade bredvid bänken framför
bordet; »ty om jag skulle bli det, då blef jag alldeles
gränslöst olycklig! Men du har ju aldrig tyckt om någon
annan än mig, det har du ju försäkrat mig?» och nu var
hon framme hos honom igen och lade sina bägge händer
på hans arm.
»Aldrig riktigt!» svarade han och drog henne in-
till sig.
»Hvad menar du med riktigt?»
148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free