Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖHINDER. 1 3 5
från hufvudet, så att den hvassa snön fäste sig flocktals i
hennes hår, yrde ned hennes bara hals och stack henne
som med tusende sylar.
Men det kände hon inte, hon bara sprang. ^ Annu
hade hon inte hunnit halfvägs fram till vägöfvergången,
förrän en ny signal, gällare än den förra, skar^ igenom
luften. Den ’ upprepades två, tre gånger, allt häftigare för
Iivarje gång, pustandet blef allt starkare och tyngre, det
ökadle sig som andetagen hos en människa i dödsångest,
så kom °ännu en signal, därpå ett långdraget, hväsande
ljud, som af utsläppt ånga, därpa ytterligare några tunga,
pustande suckar och sedan blef det tyst fran det hallet —
tyst som i grafven.
Men för att riktigt visa att nu var det han som var
ensam herre på täppan, tog stormen i med förnyad^kraft
och snön hvirflade ned i sådana massor, att det sag. ut
som om alla luftens molnhärar stämt möte öfver det fattiga
Småland och nu på en gång ville hölja dess magra jord
med ett täcke, som den skulle behöfva manga och langa
månader för att skaka af sig igen.
2.
Det ovanliga hade verkligen inträffat, att nattåget
hade fastnat i snön strax innan det kom fram till väg-
öfvergången. Och hvad värre var, lokomotivet hade spårat
ur och stod nu djupt och fast inkiladt i en flera famnar
hög snödrifva tätt vid sidan af spåret.
De resande visste ingenting ännu. Många voro de
heller inte, och de flesta hade somnat redan för längesen.
Den lilla skakning som uppstod, när lokomotivet sparade
ur och bäddade fast sig, hade inte kunnat väcka dem, ty
skakat hade det gjort hela tiden, så att den rörelsen voro
de redan vana vid. Det som nu skulle väcka dem vore
då snarare den absoluta stillheten — och det dröjde heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
