- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
61

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■tgggsà*
YTTERSTA DAGEN PA SANDVIK.
vildare och kalfvarna uppe på hacken satte svansarna i
vädret och började i förskräckelsen en ringdans rundt om-
kring ladugården, så att stickor och strå röko om klöfvarna
på dem.
När Lotta kom in igen i köket, hörde hon snyftningar
inne från kammaren, och när hon hastigt skyndade in i
rummet, satt hennes lilla flicka upprätt i sängen och grät
sakta, med händerna för ansiktet. ’ Gossen, som var ett
par år äldre, sof fortfarande godt, och gamla mormor hade
vändt sig åt väggen och tycktes slumra igen, åtminstone
märktes inte den ringaste rörelse hos den gamla, hvars
bruna, knotiga händer lågo hopkrökta utanpå filten. Modern
tog upp flickan ur bädden och bar henne saktä ut i köket,
i det hon jollrade med henne:
»Gråt inte, lilla Karin, det ä’inte något farligt! Kom
ska Karin få se så vackra båtar nere på sjön!»
»Nej! Nej!» snyftade flickan; »vill inte si! Vill inte
si! Sofva mamma, sofva mamma, vill inte si!»
Och nu fanns det ingenting annat att göra än att
lägga sig, ta flickan i sin famn och försöka vyssja henne
till sömn. Gång på gång höll det också på att lyckas,
men då dundrade det till igen en åska där nere, och så
vaknade den lilla på nytt och grät och snyftade, och Lotta
önskade ryssen, eller hvem det var, så långt som vägen
räckte.
»Hvarför kan vi inte få vara i fred,» tänkte hon för-
tretad för sig själf; »hvad har vi fattiga människor gjort
di där, efter de ska komma hit och hålla väsen midt i
guds vackra sommarnatt, då till och med de oskäliga djuren
hålla sig tysta? Har di rättighet att komma och skrämma
slag på våra barnungar och sätta eld på hus och hem för
oss, och finns det inte soldater som kan köra bort dom
igen? Kår vi inte hålla hus och stat och betala dryga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free