Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domkapitlet - Förste lektorer i teologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laurentinus och lektor C. en skarp träta, som slutade
dermed att C. kallade domprosten "en huttlare, som borde
vara prost i helfvetet"; beskylde honom ock att hafva
varit mag. Wettersten behjelplig att taga ifrån honom
embetet. Hvaremot Laurentinus kallade C. "en half
mördare, emedan han i Upsala slog Hellichium så att
hjärnan satt ute, dock lefver karlen än; äfvensom han slagit
armen af Laur. Gunnari". Och kunde ingenting uti
denna session för bullers skull vidare företagas"[1]. Den
sålunda började striden fortgick under 5 år med stor
bitterhet; och ej förr än 1684, kort före Cleveri död, ingicks
förlikning, då alla minnen af fiendskapen skulle i eld
förbrännas. — År 1672 fick C. Kongl. Maj:ts fullmakt på
Borås pastorat och reste dit i sällskap med domprosten
Omoenius, för att i embetet insättas. De ankommo d.
22 Juni och vände sig till borgmästaren Windrufva, som
lofvade tala med borgerskapet och sedan i kyrkan gifva
svar midsommarsdagen. Men då borgmästaren icke,
enligt löfte, infann sig, blef K. Maj:ts bref för de närvarande
församlingsboarne uppläst. På tillfrågan, om de ville
efter konungens förordning emottaga Cleverum, svarade
ingen, utan omsider sade allenast en ung man: "såsom
borgmästare och råd göra, så äro vi nöjda". Och måste
de så återvända. En sägen är, att när Cleverus kom
inför altaret, trädde borgmästaren Windrufva fram och
frågade, "hvad han ville der? Svar: predika i dag såsom
tillförordnad kyrkoherde". Då Windrufva ej ville tro detta,
har C. framtagit konungens fullmakt, hvilken
borgmästaren ref i sönder och gick sin väg. För att försona sitt
brott, uppköpte Windrufva 50 stycken hvita oxar, lät
färga hornen, begaf sig med dessa till Stockholm, lät drifva
dem upp för slottet och gaf tillkänna, att han hade
någonting för konungens kök. Den unge Carl XI, som
roade sig häråt, frågade hvad han hade att söka. "Blott
Ed. Maj:ts nåd" svarade borgmästaren. Då konungen
härom försäkrade honom och frågade om han slagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
