Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kotikum i tillvarons elände. I denna dikt, som på sin
tid ansågs synnerligen irreligiös, säger han bland annat.
»Gå — lyft från graven hennes dok,
bjud evighetens midnatt klarna;
läs chiffern uti ödets bok,
naturen rätta, slumpen varna.
Vad? — om din blick, ur mörkret höjd,
ser skuggan utav livets fröjd
fly, skingrad, bort vid Sannings dager?
Säg då vem högst välsignas bör,
den makt, som vis, men osäll gör?
Den, som gör lycklig, men bedrager?»
Det synes mig icke osannolikt, att Tegnér, som aldrig
kunde dagtinga med sitt förnuft, mången gång, och
detta hela livet igenom, kände sig tillhöra de »osällas»
skara. Han var på denna punkt alltför omutligt ärlig,
och ansåg det i själva verket innebära en ännu större
olycka, att sluta sig till de »lycklige bedragne».
Men Tegnér hade sin tröst i dikten, och för hans poe-
tiska sinne var bibeln en skönhetens codex. I diktens
värld öppnade sig även för honom evangeliets tröst
och hugsvalelse, och hans skepsis viker åtminstone för
stunden. Så i den ståtliga dikten »Pantäsmen*. Lik-
som senare Vikner, fann även Tegnér denna uppfattning
av Gud frånstötande, och den flykt ur dess, personligen
förintande omfamning, som Vikner på känslotänkandets
väg fann möjlig, beredes Tegnér av hans sångmö.
»Gud är ej till. Han blir, där han förnimmer
sig själv, lik spegelns bild, ej sedd, ej till.
I stjärnan är han rörelse och skimmer,
i Hegel tanke. Tänk den, om du vill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
