Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
behov, farhågor och förhoppningar förändras till miss-
ljud och skärande dissonans. En allmän oro rasar på
djupet. Förhoppningarna bytas i farhågor eller stegras
långt över rimlighetens gränser. Underliga hugskott, före-
ställningar om besatthet och kroppslig påverkan, för-
följelse- och storhetsidéer kastas in i medvetandet, och
»rösterna» förkunna för den sjuke underliga ting. Men
i gynnsammaste fall kan den av naturen rikt utrustade
i sin begåvning äga en säkerhetsventil för den sjukliga
spänningens avflöde, och strängar med annan uppgift än
de animalt-mänskliga behoven stå då till reds att om-
sätta missljuden i sång. En sådan människa förstummas
ej av sina kval, och den stegrade affekten kan få ett
annat avlopp än i ohjälpligt förryckta fabulationer. Så
förhöll det sig med Froding. Hans fantasi fastnade
aldrig i de absurda idéernas sumpmark. Han lyfter
sig därur genom att fasthålla vid sin kallelse. Tid
efter annan överröstas och dämpas hallucinationerna
av en högre ingivelse, vars ordnande hand ingriper i
sjukdomens kaos, bringar i dagen nattens drömsyner,
giver dess dimmiga häxdans mening och form och
omstämmer de skärande missljuden till välklingande
harmonier, rytmer och sammanhang. Så förblev Fröding
sin högre uppgift trogen till det sista, men därmed
var ock en gräns satt för sjukdomens framfart. Dess
syner och nattliga fasor äro ej blott symtom av ett
bestående lidande utan upptogos ock som innehåll
och stoff i hans dikt.
Huru skaparanden till det sista medvetet lever inom honom framgår
vackert i några av de dikter, han skrev under vistelsen på Uppsala
hospital. Han företedde vid denna tidpunkt symtom av den art vi
kalla 1iepersonalisation, och han menar sig vara reducerad till en
»elementarande», som uppgår i allt, som han ser utom sig i naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
