Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 3. Sinnessjukdom och skapande fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
övergå till en överretning (hyperfunktion), ett förhållande som sanno-
likt äger rum i de maniska exaltationstillstånden. När den funktio-
nella rubbningen i de hormonbildande organen går ännu längre, och
en även kvalitativt förändrad funktion, dysfunktion, kommer till stånd,
utvecklar sig en verklig förgiftning av hjärnbarken, vilken i ogynn-
samma fall ger upphov till en degenerationsprocess, som verkar öde-
läggande. Mellan dessa störningar i de hormonbildande organens
verksamhet, som vi beteckna hyperfunktion och dysfunktion, och vilka
resultera i tillstånd av överretning (mani) och förgiftning (dementia
prsecox), finnas otvivelaktigt mellanlägen och flytande övergångar, ett
förhållande, som rätt väl stämmer överens med det faktum, att det
icke ges någon skarp gräns mellan den mano-depressiva sinnessjuk-
domen och dementia pra:cox. Ty så utpräglat typiska dessa tvenne
former än äro i de rena fallen, möta oss oupphörligt mera obestämda
kliniska bilder, i vilka båda sjukdomarnas symtom synas blandade
med varandra.
Den söndring av personligheten, som kännetecknar dementia prse-
cox, och som i terminologien fått sitt uttryck i beteckningarna »schi-
zoid» och »schizofreni», rotar sig, sasom jag nyss nämnde, i stör-
ningar av gemytet och affektlivet. Redan under normala förhållanden
verka starka sinnesrörelser (affekter) distraherande och komplexbil-
dande, i det ett visst förband av de affektbetonade föreställningarne
envist göra sig gällande och mot vår vilja lägga beslag på uppmärk-
samheten och draga denna från den sak, vi för tillfallet ha för händer.
På detta sätt inverkar en plötslig sorg eller en glad överraskning
söndrande och splittrande, och vårt arbete störes av distraktionen.
Denna redan i den normala själsstrukturen förefintliga möjlighet till
splittring framträder på ett mera kursivt sätt hos den schizoida tem-
peramentstypen och detta på grund av ett för denna typ karak-
teristiskt reaktionssätt. Affekterna avvecklas här vida långsam-
mare än normalt, och deras distraherande återverkan leder lätt till
inbundenhet, vurmighet och grubbelsjuka. Den schizoide är alltid
mer eller mindre egocentrisk, envis och oåtkomlig för skäl. Han
röjer ofta en uttalad benägenhet för förutfattade meningar, är starkt
beroende av skrock och ofta hemfallen åt tvangstankar och fobier»
som på olika sätt lägga beslag på hans viljeliv. Mest påfallande är
dock den schizoida människans slutna och inbundna väsen i jämfö-
relse med den cyklotymes öppna, lätt tillgängliga och sällskapliga natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
