Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
vänd. Man började redan i den äldre medeltiden fördela
skölden med kors- samt tvär- och långlinier i fält; men
så länge den egentligen utmärktes med någon symbolisk
föreställniog, blefvo sådana indelningar icke antagne
såsom l]llfvudåakliga beslämmelser. - Väl blefvo färgor
under medeltiden stundom använde på vapen, men mera lill
prydnader än några gifna kännetecken. Det är en nyare
uppfinning att å vapen med punkter och linier utmärka
färgor, hvarom således ingen fråga kan här uppstå. Mot
medeltidens slut pryddes en kunglig sköld med krona, en
erkebiskoplig deremot med mössa samt kors- och
krumstaf. Hjelmen var dels en enkel sådan, dels en
stormhatt med bröstharnesk. Erik Menved och hans närmaste
efterträdare anbragte fyrvingade drakar såsom
hufvudprydnader. Ibland hade skölden och hjelmen enahanda märke.
Sedan vi kortligen omnämnt dessa allmänna
förhållanden, vilja vi kasta en hastig blick på de tre nordiska
rikenas vapen och sedan skärskåda några af de
sköldmärken, som förekomma å gamla minnesvårdar i Skåne.
Vi förmoda oss på detta sätlt kunna klarare ådagalägga,
det vapen ha rent symboliskt ursprung.
Konung Erik Knutsson i Sverige hade i sitt vapen
två krönta lejon ställda mot hvarandra, och dennes son tre
dylika öfver hvarandra. Magnus Minnisköld och hans son
Birger Jarl till Bjälbo förde i sitlt vapen ett
upprätltstående lejon; ett tecken, som sedermera konung Magnus
Ladulås och hans gemål Helvig använde. Birger Jarl
omgaf delta djur med rosor, som derefter utbyttes mot
hjertan ””). Erik Plogpenning i Danmark hade 1232 å sin sköld
trenne lejon kringströdda med hjertan; en föreställning, som
99) J. Peringskiöld, Attartal s. d7, d38, 12—76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
