Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att dylika beteenden varit vid denna tid allmänna,
visar det beslut, som fattades på ett kyrkomöte, hvilket
erkebiskopen Peder med lydbiskopar, prelater och
abboter 1345 höll i Helsingborg. I detta beslut klagades
deröfver, att verldslige våldsamt slogo under sig andeliges
qvarlåtenskap, i kyrkor och på kyrkogårdar fängslade,
sårade, stympade eller dödade menniskor eller tvungo dem
genom hunger att utkomma och med våldsam kränkning
af kyrkliga fri- och rättigheter stundom grymt plundrade
dem, och stundom begagnade kyrkor och deras torn samt
helgade platser till kasteller och gjorde desamma till
försvarsverk och fästen tvertemot kanoniska stadgan, som
med den apostoliska myndigheten förbjöd lekmän att
under straff af bannlysning begagna kyrkor såsom kasteller
eller att taga desamma i besittning [1]. Icke dessmindre
fortforo dylika grymheter, och kyrkor och deras torn
blefvo på enahanda sätt framgent använde, hvadan
erkebiskopen Nils Jönsson 1376 bekräftade och kungjorde
nyssberörda beslut [2]. I anledning af dylika
våldsamheter höll erkebiskopen Magnus 1383 ett kyrkomöte i Malmö
och skildrade med ungefär lika ordalag de verldsliges
tilltag samt förklarade dem, hvilka gjorde sig härtill
skyldiga, bannsatte [3]. Erkebiskopen Peder Lycke, som 1425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
