Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mindre roddsumpai^ alldeles pä Uka siitt
inrättade, begagnas ofta i större sjöar af
fiskare, som da vanligen medföra betesfisken i
sumpen. Detta har den fördelen, atl, i synnerhet
om ett mindre segel begagnas, man kan
komma fort en längre väg, ulan särdeles arbete;
men den olägenheten är likväl för fiskaren
förenad med bruket af ett sådant fartyg, alt,
emedan det är försedt med köl, det icke kan
begagnas vid de fisken, då fiskaren bör
uppstiga på stranden, eller komma den mycket
nära, i synnerhet om stranden är långgrund.
Uti Skånska Kesan, sid. i2<3, omtalar v.
Linné en sorl sump, som brukas vid Kiviks
fiskeläge oeh kallas Tobis-Säfva. Hans ord
äro följande: ”Tubis-Säfvan var en sump,
knappl en famn lång, byggd alldeles som en
båt, dock med låck uppå, samt pä alla sidor
igeöomborrad med hål, så stora som
skrifpen-nor; då fiskarena fingo mer Tobis, än de
kunde rensa, bevarades han lefvande i denna
siif-va, som låg i vallnet.”
2. Mjftrde.
Detta fångningsredskap, som på olika
orter får olika benämning och kallas än Mjiirdre
än MjtVe, ur elt af de äldre. Nämnes ofta i
Sveriges gamla lagar under namn af Mierdne
eller Mwrdrum. Del förfärdigas på flere sätt och
ai flere ämnen. De allmännaste ärt» de så kallade
Videmjfirdar (Pl. A. fig. 3.). Dessa göras af släta,
qvislfria videlelningar, på så sätt, all ioa i5
videtelningar, allt som Mjärden skall göras
slor, trädas med de tjockare ändarne genom
en hank af lög (fina klufna granrötter), så stor
att lelningarnes storändar jemt få rum i
densamma. De genom hanken i den tjockare
ändan förenade videlelningarne utbredas så,
att de utgöra radier i en cirkel, hvars
medelpunkt hanken är. Telningarne böjas sedan
öfver ett tunnband, eller en i cirkelform böjd
granrjvist, af omkring i { tums diameter och
fästas med tög vid den samma, på lika afständ
frän hvarandra ocli så långt från hanken i
ändan , alt emellan dem och den cirkelformiga
granqvisten blifver elt afslånd af omkring 12
tum. Derefter böjes en annan, någol gröfre
granqvist äfven i cirkelform, till ungefär lika
storlek med den nyssnämde. Vid denna fästas
äfven videlelningarne, så all ett afslånd af
omkring 19 tum uppkommer mellan de båda
cirkelformiga granqviStarne. Då detta är gjordt,
är livad man kallar Stommen färdig.
Derefter börjas bindningen, i ändamål alt
sammanhålla videtelningarna, hvilket tillgår på det
sätt, att ifrån ändan, der qvislarne äro
förenade i hanken, bindas de sfi lätt lillsamman,
som möjligt är. Till bindningen nyttjas fin
tög eller bast, al’ hvilken tvenne remsor tagas
åt gången ocli trädas mot livarandra, ned
genom den ena oeh upp genom den
nästliggan-de öppningen mellan vide telningarne, lik
in-slagsträdarna i en väf. llärmed fortfales rundt
omkring mjärden. Sedan anlägges på lika sätt
åler ett band, omkring 4 :l 5 tum iliån del
första, oeh fortfares på clctta sätt, så atl en
Mjärde af i| aln får omkring 10 sådana band.
Men som mjärden skall hafva en konisk form,
äro de telningar, som blifvit insatte i hanken
och utgöra stommen , alldeles otillräcklige; man
insticker derföre, under det att man binder,
mellan dem andra videtölningar, atl mjärden
får den täthet, som fordras. När man, på nu
beskrifne siitt, hunnit fram med bindningen
till den cirkelformiga granqvist som är främst,
d. v. s. som sist insattes, börjar man med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
